tisdag 26 augusti 2014

Kärleken djupnar...

Jag skrev ditt namn i sanden 
men drömde om att rista in det i min hud. 
För havet sköljde bort det
det försvann med havets smekande våg.
Jag viskade ditt namn över nejden
men jag borde ropat ut det genom en megafon. 
För viskningen försvann
i ljudet av allt annat som stör. 
Jag blundade när du tog min hand
men skulle sett dig rakt in i ögonen. 
För du smög bort från mig
så tyst att jag märkte det försent. 
Jag sa aldrig det jag borde sagt
men skulle berättat om allt det fina med dig.
För jag sa en massa annat som var onödigt och dumt. 

Kanske är du min snöflinga
min solstråle. 
Kanske är du älskvärd 
och allt för mig. 
Den jag skulle levt mitt liv med
vaknat bredvid.
Den som jag skulle gett kaffe på sängen till.
Som skulle gett mig mitt
och mycket mer. 

Kanske är vi förälskade när vi vaknar igen...


---------------------------------

hjärtslag 
för varje hjärtslag
som slår i mitt bröst
vaknar livet
alltmer

vi andas
in havet
fyller våra
lungor med kraft

nuet som övergår
i minnen
vid havet
när du håller min hand


Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)..

Camilla Kronholm

0 kommentarer: