Objuden gäst !!

Kommer hem och jag har gjort rätt idag, så rätt. Gått en promenad, men inte tagit i för mycket. Lapat vårsol utan att frysa. Njutit på café. Och det efter att i två dagar bara vilat ut. Men ändå börja min objudna gäst i kroppen att bråka. Bråk och stök i min kropp. Fibromyalgin sliter och drar, alla tröjor känns som att de skadar mig, som att de bränner mig och skär i min hud. Byter tröjor men ingen funkar. Får panik !! Det gör så ont !! Alla gör ont !! Frustrerat byter jag tröjor och så tillslut hittar jag en stor, uttvättad och ful tröja. Den funkar, den gör bara lite ont. Jag blir knäpp...
Blir extra arg och ledsen när jag gjort rätt men fibromyalgin bara bråkar ändå. Ville göra något kul ikväll. Vet visserligen inte vad, men fibromyalgin vill såklart hindra mig. På en av alla rehabiliteringar jag gått sa de att jag måste bli vän med min objudna inneboende... Visst om hen slutar att bråka så himla mycket !!

Camilla

Ute och sol !!

Undrar vilket håll prinsen är på ? ;-)

Bara vi

När marken under mig mjuknar.
Och mina fötter inte längre går sönder.
Då ska jag åter gå till dig.
Då ska vi dansa bara vi.

Camilla

Tänker nytt om bloggen

Tänker nya tankar och i nya banor om min blogg och min aktivitet här. Behöver få fart på den och hålla farten hela tiden. Och inte som nu vara bloggperiodare ;-)
Så kortare inlägg och fler bilder gissar jag på.

Camilla

Jag ser glöden i kamraters ögon.

Jag ser glöden i kamraters ögon.
Låt den inte falna.
Det är nu kampen måste fortsätta.

Nu när ljuden av stöveltramp kommer åter.
Då står vi där kamrater.
Med fanan högt och ryggen rak.
Ingen kan vinna över oss.
Det är nu vi reser oss igen.

Låt oss hålla ihop.
Vi och alla våra kamrater.
Över hela vår jord.
För solidaritet och medmänsklighet.

Vi mäter inte i volym.
Vi ser människor systrar och bröder i nöd.
Låt oss inte tystna nu.
Med kamp och glöd stoppar vi stöveltrampens återkomst.

 

Camilla

 

 

Orättvisa

Tiderna är hårda, klimatet är kallt.
Den som inget har, ska få mindre.
De som redan har i överflöd, ges högre arvorden och löner.
Skatterna sänks åt dem som har mest.
Pengarna tas från vår välfärd, är du rik kan du betala ändå.
De feta plånböckerna växer och svämmar över.
Pengar, status, pigor och makt åt en liten skara.
Men är du sjuk eller arbetslös så ska du inget ha.
Resten ska hållas nere.

Släng åt dem en liten skattesänkning så att de håller tyst och röstar rätt.
Så att de struntar i vår välfärd.
En skattesänkning som säger till dem att glömma deras sjuke kamrat och får dem att tro att deras arbetslöse granne får skylla sig själv.
Massorna mutas, massorna tystnar.
De rika blir rikare.
De utsatta och välfärden slås ut.
Solidariteten och de mest utsatta dör...

 

Camilla

Vinter

Vinter och kallt då är det skönt med mössa. Glöm inte de hemlösa nu när kylan biter extra hårt. Se vad de gör i din kommun och om du kan hjälpa till.

Har hört att folk ringer polisen för att slänga ut hemlösa som sökt lite skydd i deras trappuppgångar. Varför ?? Varför inte ge dem en filt, något att äta och varm dryck !!! Vi behöver mer värme och medmänsklighet <3

Camilla

Rut

En bortskämd sitter med näsan i vädret och sippar latte.
Suckar över tungt och arbetsamt shoppande och manikyr.
Beklagar sig över hur jobbigt det är att förverkliga sig själv.
Hon skall hinna bjudningar, träning, frisörbesök och massage.
Shopping och fikapaus på stadens hippa café.

I hennes flotta våning ligger en städerska på knä.
Hon kallas Rut och hoppas att pengarna ska räcka hela månaden.
Och att hon ska hinna hem till barnen innan dagen är slut.

Camilla

Julnatt

Magiska julnatt jag drömmer om mirakel....


Camilla

Insikten

Insikten...
Insikten att jag inte kommer att få fler barn slår hårdare den här gången.

Jag har alltid velat ha många barn, alltid. Tre kan tyckas många och jag är så glad och tacksam för dem. Fast jag ville gärna ha fler, men jag hade valt en man som inte ville ha många barn. Han ville inte ha fler, sen separerade vi och jag levde ensam i väldigt många år. Jag kom på mig själv med att vara nöjd med att det inte blir fler barn. Helt ok för mig, tillfreds med att jag var klar med den biten. Träffade någon lite sådär, men ville ändå inte ha fler. Jag var klar med att skaffa barn, skön känsla. Även om barn och bebisar alltid väcker något stort i mig.

Så mötte jag En kärlek så stor.... och jag har aldrig velat ha barn med någon så mycket som med honom. Helt plötsligt vaknade längtan efter barn på nytt och oj vad jag började längta. Vår kärlek var så stor, så stark, så vacker. Han var så kärleksfull och fin. Så underbar med sina barn och så kärleksfull med mina. Eftersom hans barn är yngre än mina skulle det inte bli en ensam liten med bara stora syskon. Och tillsammans skulle kärleken och jag få många barn, för han har tre och jag har ju tre och tänk om vi fick en ihop. Vi pratade också om barn, om vi skulle få barn ihop, vi drömde (ja ni som vet om oss kan ju tycka att det var knäppt).

Men så blir det inte vi.
28 augusti 2010 träffades vi för första gången irl, tiden har gått och nu är det inte vi längre. Och då slog det mig att jag kommer inte att få fler barn. Jag kommer inte att få barn med min stora kärlek och det är tungt. Denna gången mycket mer smärtsamt att inse. En sorg i sig.

Nu får jag jobba mig till känslan av att vara nöjd igen....

Camilla

1:a december

Glad 1:a december !!
Äntligen börjar den mysigaste tiden på året <3

Camilla

Utan våra andetag

Det här som gör så ont lär mig ingenting.
Jag vandrar för alltid på min ensamma stig.
Du valde min ensamhet.
Jag valde din sorg.
Vår kärlek så stor.

Den största av sitt slag.

Blev vår själsliga död.

Vår smärtsamma sorg.

Som lämnade oss halva.

Utan våra andetag.

 

Camilla