Lugnet före stormen

Efter att ha varit själv i ca två veckor, börjar huset nu att fyllas av liv och rörelse. Elin kom hem i fredags, oj så härligt att träffa henne. Många och långa kramar blev det. Vi tillbringade kvällen med att först packa ur hennes resväska för att sen packa i hennes scoutryggsäck. Hon sov i min säng, efter att jag tjatat, bönat och bett :-) och vi pratade, fnittrade och viskade långt in på natten. Lite trötta steg vi upp vid åtta igårmorse och sen for hon iväg på en veckas scoutläger. Mammahjärtat saknar...
Idag kom Sara och Joakim äntligen hem (Jocke var här igår, hans nya Wiispel lockade), en massa kramande och gosande och snosande blev det såklart.
För att göra livet lite mer kontrastfyllt, så kommer, traditionsenligt, min mamma, min bror, hans sambo och deras två döttrar imorgon.
Livet går från total tystnad till superlivat. Från att gå här i det super tysta huset (visst har jag gjort saker, men i huset var det tyst) i lugnet och stillheten, till att livet kommer tillbaka med råge. Snacka om kontraster, kontraster i livets lunk. Kontraster som är härliga att uppleva och ta till sig.
Nu blir här liv och rörelse i mitt hus igen.
Skratt och diskussioner, skrik och gråt. Värme och hjärta.
Underbara liv, så glad jag är.
Så otroligt lyckligt lottad jag är.

Camilla