Jag vänjer mig aldrig vid att fira jul utan mina barn. Det är lika jobbigt varje gång som jag måste göra det. Det var inte så här det skulle bli!
Idag åkte de med pappan norrut till släkten där. Jag vet att de har det bra och jag vet att jag inte har ensamrätt med dem, men jag vill vara med dem.
Visst helt ärligt, så är det skönt att få en liten paus, men inte nu, inte över jul. Det är så tomt och tyst utan dem. Det är trist och tråkigt.
När jag vinkade av dem vid tåget var det med ett stort leende. För att visa att det är ok med mig och att de kommer att få det bra och kul. De var inte så glada och J grät. Men så fort tåget rullade iväg kom mina egna tårar. Då gick det inte att hålla tillbaka dem och leendet försvann.
Det är bara en jul och nästa jul är de med mig igen. Hela december har vi ju julat här och snart är det hemma. Men oj vad jag saknar dem, oj vad tomt det är.
Jag vill fira jul med mina älskade ungar!!!
Syskonkärlek :-)
Camilla
Inlägg
