Uppesittarnatt....

Jag känner vemod.

Jag är inte ute efter sympatier, att ni ska tycka synd om mig eller ge mig pepptips. Det är inte därför jag skriver denna text, den måste bara ur mig.

Jag kommer att fira julen själv (mestadels men kommer att ta kaffe hos vänner). Det är pappans jul i år, förut, innan firade jag alltid julen utan barnen hos min älskade mormor, med släkten. Sen hon gick bort vet jag inte längre var jag vill fira mina barnfria jular. Första julen utan mormor var helt konstig och jag kände att jag inte alls visste vad jag ville, så den julen firade jag hemma själv. Tänkte då att nästa jul utan barnen har livet ändrat sig och då vet jag. Nu är den här, nästa jul utan barnen och utan mormor. Livet är inte alls som jag vill eller tänkt, det är i princip tvärt om och jag vet fortfarande inte vad jag vill !!

Att fira utan barnen har jag vant mig vid. Det går, man dör inte, det är ok. Men jag vill ha någon vid min sida och jag har en som jag vill ha där. Jag vill fira jul med min kärlek, själva med bara mys eller på annat sätt. Visst allra bäst vore ju om han, hans tre barn och jag och mina tre barn firade alla tillsammans. Men detta är inte barnjulen, så en jul med kärleken är det jag vill. Fast då måste det ske ett julmirakel...

Jag är inte ensam, jag har familj (storfamiljen) och vänner jag kan åka till. Men jag vet inte vad jag vill. Så jag stannar hemma och firar själv, vemodigt men egenval.

Det är också lite så att jag behöver egentid, att få vara helt ensam. Drygt ett år har varit händelserikt, mycket dåligt, väldigt dåligt och jobbigt. Fast också en hel del bra, mycket bra. Hela hösten har varit väldigt tuff. Och jag har i princip inte varit barnledig någon helg. Stora dottern har valt att vara helt hos mig, hon är inte längre hos pappan varannan helg. Inget jobb med henne så, hon är rätt självgående. Men hon är ju ändå tonåring och jag har ansvaret hela tiden, ingen paus eller vila. Vilket behövs när man är ensamstående och sjuk.

Sen har andra dottern det jobbigt och tufft på flera plan och hon är en snubbelmaja. Har varit en hel del "utryckningar" med henne även på pappans helger. Så jag har inte alls kunnat slappna av.

Nu är jag helt barnledig från fredag till onsdag, de har åkt till Stockholm. Nu ska jag slappna av. Kanske tom ge mig tid att gå in i min skrivarbubbla. Det är ju också en av anledningarna att jag väljer att inte åka iväg över jul. Ska bara va, ska bara skriva.

Kommer att gråta, känna vemod, sakna och längta efter kärleken, sakna barnen. Vara ledsen och arg på kärleken och livet. Men jag är inte ensam, jag har valt pga olika omständigheter att fira julen själv...

Önskar er en riktigt God Jul !!

Camilla

Tankar under uppesittarkvällen

Jag har min egna uppesittarkväll i mitt juliga hus.
♥ Juldofter och juleljus, paketinslagning och julmusik, glögg och annat gott ♥
Det känns ändå bra, bort med det onda och det ensamma, nu ska här julemysas :-)
Fast jag sitter ensam i mitt julehus, nåja Godis är faktiskt också här.
En alldeles annorlunda jul detta år är på inträde.
Jag denna juliga, ja till och med överjuliga lilla människa får en ovanlig jul i år.

Vart annat år firar jag med mina barn, min mamma, bror, svägerska och mina två brorsdöttrar hemma hos mamma. Härliga jular med härliga människor som jag älskar.
De jular jag inte har barnen har jag och mamma åkt till min mormor och eftersom vi är en stor släkt, har där alltid varit folk i hennes hus. Jularna hos mormor har inte ändrats i känslan hos mig, utan upplevts julljuvligt som när jag var barn. Jag har alltid kunna få samma barnsliga känsla som när jag var liten :-)

I år gick hon bort, min älskade mormor. Saknaden är stor och gör sig extra påmind vid sådana här tillfällen. Konstigt känns det att hon inte finns längre, konstigt att jag inte just nu sitter i hennes soffa...
Konstigt att inte fira jul i Ljungby...
Det blir en ovanlig jul i år och först visste jag inte alls vart jag skulle ta vägen eller vad jag ville göra... Jag var vilsen och ledsen.

Nu har jag bestämt att jag stanna hemma, i år blir det så.
Jag har ju julmyst nästan hela december med barnen :-)
Kroppen är trött och behöver mycket vila. Kroppen behöver lugn och tid för återhämtning.
Helt ensam hela julafton kommer jag inte att vara.
Jag kommer att gå in en stund till grannen, hon är också utan sina barn.

Ja, det blir en ovanlig jul...

Hoppas ni har en skön uppesittarkväll.
Camilla

Mormor

Borta... borta för alltid.
Min älskade mormor har lämnat oss, hon finns inte kvar här.
En röst jag känner så väl, har tystnat.
Ett leende jag kan utantill, har slocknat.
En varm och öppen famn, dit vi alltid var välkomna, har slutits.
Min barndom, mitt stolta arv.
Min starka mormor, var en kämpe, hon var varm, mysig och snäll.
Sorgen värker enormt och tårarana vill inte sluta att falla.
Älskade mormor vad ont det gör, men din tid är slut.
Du somnade lugnt och stilla efter sommarens sista dag.
Tack för allt du gav mig.

Camilla