FASANS värld

FAS 3

 

Du niger och ler
eller bockar och ber.
Med mössan i hand hoppas du
att de dig ett jobb ska ge.
Fast du egentligen vet
att det inte är en möjlighet.
 

Du vet att du forslats
till en återvändsgränd.
En plats för att sysselsättas

utan värde eller möjlighet.
Du sliter och gör allt du kan
men till ingen nytta alls.

För alla vet
att du utnyttjas.
Att du längst ner på
arbetsmarknadens tröskel är.
Långt från hjälp
stöd och respekt.

Men stå på dig min vän
du är en vacker proletär.
Lika mycket värd
som alla andra på vår jord !!

 

Camilla

Då ber jag inte mer...

Så var det dags igen för den nattliga fajten.
En kamp jag aldrig kan vinna.
Jag vill nu bara lägga mig ner och försvinna.
Sluta andas och ge upp det är mitt enda hopp.
Jag i nattens tystnad vrålar av smärtor som inga gränser har.
Jag gråter bönar och ber vafan jag orkar inte mer.
När mörkrets makter dödar och ler.
Då ber jag inte mer...

Camilla