Jag vill så himla mycket

Jag drömmer och vill, men det blir inte av.
Jag vill skriva färdigt mina böcker.
Drömmer om ett författarliv.
Jag vill kunna virka och sticka.
Drömmer om sjalar, vantar och annat fint.
Jag vill uttrycka mina åsikter.
Drömmer om att vara journalist och om att vara politiker.
Jag vill ändra och fixa med layouten i min blogg.
Drömmer om att ha bloggen årstidsinspirerad.
Jag vill skriva mer och bättre i min blogg.
Drömmer om ord som beskriver vackert och dansande.
Jag vill måla igen.
Drömmer om sprakande färger och former.
Jag vet hur jag skulle vilja bo och leva.
Drömmer om...
Jag vill...
Det bubblar i min kropp, sjuder och glöder, kreativitet som finns där inne och som vill ut.
Jag ska bara bli lite piggare och har lite mindre ont... ja och få bort min koncentrationsstörning och minnesförlusterna. Hmmm... fumligheten i händerna måste också bort förstås... Lite tid behövs också och flyt och...

Camilla född kreativ.

Elin är fjortis!

Idag fyller Elin 14 år. Jag började dagen med att ensam sjunga för Elin, då Sara och Joakim sov som stockar. Jag tror att hon fixade sig lite extra idag innan hon glad gick till skolan. När Sara och Joakim gick kom värsta regn- och hagelskuren och de hade bara ett paraply, men ändå eller så var det just därför, gick de fnittrande iväg.
Själv hade jag sovmorgon och det är riktigt bra för mig och min kropp att börja veckan med sovmorgon. Väldigt ont och yr även idag. Höstens kyla och fukt har slagit till ordentligt i kroppen, men som tur är jobbar jag kort dag på måndagar.
Handla och vila.
Sen var det dags att laga mat, Elin hade beställt kyklingbitar, ris och bearnaisesås. Maten var precis klar när pappan kom :-)
Alla var på gott humör och det var härlig stämning, vi skrattade en himla massa. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans.
Efter maten fixade pappan prinsesstårtan, han är väldigt bra på det. Han har gjort så många prinsesstårtor genom åren, så det är hans grej och vi har nästan alltid prinsesstårta. I år valde Elin inget motiv på, men annars har han gjort med fina bilder på, tex Bamse och sjörövare.
Sång, presenter och tårta...mums...
Elin hade redan fått pengar av mormor, som hon köpt ett par jeans för och smink av sin bästis. Av Joakim fick hon en Japp. Av pappan och mig fick hon en digitalkamera = lycka!!!!! Hon har lånat Saras kamera en hel del och nu äntligen har hon en egen. Hon fottar mycket, bl. till sin blogg, japp hon bloggar hon med. Den bloggen är helskön :-) Gissar att hon skriver där just nu.
Fler presenter kommer, men Elin är helnöjd.
Vi hade en bra kväll.
Mycket värme och skratt gör att det gör lite mindre ont :-)

Camilla

Dålig dag

Yr så att jag ett antal gånger tappat balansen.
Matt...
Huvudvärken spränger, kommer huvudet att explodera?
Det känns som att det rinner väldigt varm vätska innanför skinnet vid ryggslutet... det bränns.
Hade planerat att göra saker idag...
Allt hopar sig och inget blir gjort.

Camilla

En bild säger mer än tusen ord!!

Camilla 40 år

Tick tack tick tack...

Den närmar sig... 40 årsdagen alltså.
Snart är jag ingen 30 åring längre...
Nu har jag tre timmar kvar på de 30... oj, vad hände?
När hände det här, va? redan men, jag fattar ingeting????
Känner mig inte som 40... känns 40 på något speciellt sätt??
Vad har jag gjort?
Vad blev det av mig?
Har jag nått mina drömmar och mål?
Blev det som jag tänkt........................................

Camilla snart 40 år

På min lista om vad jag vill, står bl. Poet...

Det är svårt att följa din själ...

... det är svårt att följa min själ.

Är det därför det är så svårt...

Jag önskar mig...

"Den friske har många önskningar, den sjuke har bara en"...

... fast jag har faktiskt två...

Camilla

Bättre!...?...

Jag trodde att det skulle bli bättre, när jag blev bättre, men det känns inte så.

Jag har haft svininfluensan (jag var hos läkaren idag och hon sa att det var influensasymptom, så jag kommer att skriva att jag har influensan, men det kan lika gärna vara en seg och kraftig förkylning) i över en vecka nu. De första dagarna kände jag av min fibromyalgi också och sorgen efter min mormor var (är) tung, så jag drog täcket över huvudet, ville inte vara med.
Men sen, trots att jag var sjuk, riktigt segt förkyld med alla möjliga olika symptom, utom ont i öronen, så kändes det bra. Alltså det är svårt att förklara och jag förstod det inte förrän idag. Idag är nämligen första dagen som jag känner mig bättre från influensan och det var idag jag kände det igen.
Idag kom det tillbaka... de jävla förbannade fibromyalgisymptomen slog till med hård kraft och det var då jag kom på det, att jag inte känt av fibromyalgin de här sjuka dagarna! Det var därför det inte var så jobbigt, eller jo jobbigt, men ändå inte så eller ja..., att ha influensan, med halsont, huvudvärk, hosta, feber, helt igenkorkad mm. Jag vet att jag lite halvt omedvetet tänkte/kände mig lite tillfreds trots att jag var så dålig. En skum känsla, men som jag inte tänkte direkt mer på.

Men som sagt idag när jag frisknat till lite, så har jag ändå mer ont i kroppen och är utmattad på det där vansinniga sättet. Värk som sliter i kroppen och en huggande värk i vänster axel, som strålar ut i armen. Den där malande, svidande huvudvärken. Mjölksyran som är så skit jobbig och som kommer kraftigt trots att jag inte anstränger mig det minsta.
Jag har hellre influensa hela tiden än fibromyalgi. Ja, så är det!

Jag har nu funderat en stund på vad det var som hände i min kropp under influensan, som påverkade mig så att fibromyalgisymptomen försvann.
Det finns ju inget botemedel mot fibromyalgi... tänk om jag hittat botemedlet! :-)
Fibromyalgi botas med en spruta svininfluensa!!
Hehe...

Camilla

Mormor

Borta... borta för alltid.
Min älskade mormor har lämnat oss, hon finns inte kvar här.
En röst jag känner så väl, har tystnat.
Ett leende jag kan utantill, har slocknat.
En varm och öppen famn, dit vi alltid var välkomna, har slutits.
Min barndom, mitt stolta arv.
Min starka mormor, var en kämpe, hon var varm, mysig och snäll.
Sorgen värker enormt och tårarana vill inte sluta att falla.
Älskade mormor vad ont det gör, men din tid är slut.
Du somnade lugnt och stilla efter sommarens sista dag.
Tack för allt du gav mig.

Camilla

Ingenting

När jag har såhär ont, så ont att jag får panik.
Är så fullständigt utmattad, att kroppen stänger av.
Då kan jag inte göra någonting, inte ett enda dugg.
Då gör jag ingenting.
För ofta gör jag ingenting...

Camilla

Ibland rusar tiden...

Sista semesterveckan hade jag ju huset full, helt underbart härligt. Lite morbröder med familjer (kusiner till mig i mina barns åldrar) och min mormor kom en dag och fyllde huset ännu mer :-) Bra avslut på semestern, som också var solig och varm. Jag har nu hunnit jobba en vecka, det känns inspirerande och kul. Däremot höll jag på att dööö när klockan ringde klocka sju i måndags, huj hjälp vad hemskt det var. Känner att halvtid som jag jobbar är absolut max, bara det tar så på krafterna och orken att jag ibland undrar om halvtid verkligen funkar. Men jag älskar mitt jobb, trivs och känner mig behövd mm, så jag vill klara det. Men vill ju samtidigt klara av allt här hemma. Behöver planera in bra med vila varje dag och att göra lite hemma varje dag, så att inte allt hopar sig. Mamma har varit här i några dagar och städat och fixat lite och det är skönt. Så nu behöver jag vila innan barnen kommer, för jag har rensat två golvbrunnar/avlopp... urk och fy vad äckligt. Det är en sådan sak jag borde göra lite oftare så att det inte geggar igen så mycket... hua...

Lugnet före stormen

Efter att ha varit själv i ca två veckor, börjar huset nu att fyllas av liv och rörelse. Elin kom hem i fredags, oj så härligt att träffa henne. Många och långa kramar blev det. Vi tillbringade kvällen med att först packa ur hennes resväska för att sen packa i hennes scoutryggsäck. Hon sov i min säng, efter att jag tjatat, bönat och bett :-) och vi pratade, fnittrade och viskade långt in på natten. Lite trötta steg vi upp vid åtta igårmorse och sen for hon iväg på en veckas scoutläger. Mammahjärtat saknar...
Idag kom Sara och Joakim äntligen hem (Jocke var här igår, hans nya Wiispel lockade), en massa kramande och gosande och snosande blev det såklart.
För att göra livet lite mer kontrastfyllt, så kommer, traditionsenligt, min mamma, min bror, hans sambo och deras två döttrar imorgon.
Livet går från total tystnad till superlivat. Från att gå här i det super tysta huset (visst har jag gjort saker, men i huset var det tyst) i lugnet och stillheten, till att livet kommer tillbaka med råge. Snacka om kontraster, kontraster i livets lunk. Kontraster som är härliga att uppleva och ta till sig.
Nu blir här liv och rörelse i mitt hus igen.
Skratt och diskussioner, skrik och gråt. Värme och hjärta.
Underbara liv, så glad jag är.
Så otroligt lyckligt lottad jag är.

Camilla