Orkar inte

Det är på nätterna jag inte klarar det. 
Jag klarar inte att ha så ont. 
Jag orkar inte leva med denna fasansfulla smärta. 
Jag står inte ut. 
Jag får panik av smärtan. 
Kan inte andas. 
Jag vill inte mer.
Jag vill verkligen inte mer...

Camilla Kronholm

Galenskap

Smärtan pinar mig till galenskap.
Fasansfulla smärtattacker gör mig yr.
Värken äter sig ända in i märgen.
Jag vill fly.
Jag vill slippa.
Om så bara för en stund.
Var är min lindring ?
Min enda lindring som finns.

Camilla

Hjälp !!

Står inte ut !! Jag står inte ut !!
Jag vill ur min kropp.
Bort från mig själv.
Låt mig få slippa snälla jag ber.
Mitt sinne svärtas när smärtan tar över.
Det bränner, värker, sliter och drar.
Hugger, sticker och krampar.
Yr av smärtan viker jag mig.
Känner paniken.
Gråter och gnyr.
Saknar min tröst.
Jag står inte ut !!

Camilla

Värkande storm.

Stormen är lugn nu.
Ute är det tyst och stilla.
Men värken far runt som en storm i min kropp.
Sliter och drar i mina leder.
Hugger med all sin kraft.
Jag tumlar runt av stormens kraft.
Trillar till golvet.
Likt ett visset höstlöv smulas jag sönder.
Värkens stormande kraft tar över allt.

Camilla

Fullt med känslor och tankar idag.

Värkligen värkande värklighet idag...

Fibroanfall från bakhåll och jag hann inte gå i försvar. Fajtades likt en blind höna mot tjugo stridsflygplan. Arg för jag skulle ju åka in till Halmstad för att delta i Socialdemokraternas kampanj mot Barnfattigdomen.
Men med peppninga av min stora dotter som sa: Mamma du vill ju kämpa mot orättvisor, du klarar det !! Så bet jag ihop och tog ett gäng tabletter och körde in.

Åh vad jag är glad för att jag åkte in, trots värk, trots stor ansträngning. Jag är så glad för de namnunderskrifter jag hjälpte till att få in. För de samtal med julshoppande människor som stannade mitt i deras stress, för att lyssna på vad vi hade att berätta om denna ofattbara och hemska verklighet så många barn befinner sig i. Att det finns 1400 fattiga barn i Halmstad. Att det finns över 220 000 barn i fattigdom i dagens Sverige !!
Det värmer mitt hjärta att så många lyssnade och skrev under.

Men det gör mig också så ont att så många sa nej. Detta är mig helt obegripligt, hur kan man bara säga nej. Jag förstår inte detta:
Hejsan, vill du vara med och bekämpa barnfattigdomen i Sverige ?
Nej !!
Hur kan man säga nej på den frågan !?! Som en kniv i mitt hjärta, jag blir så ledsen, jag skäms över människan och jag blir så arg att jag vill slåss. Jag la märke till att det var mest medelålders och något över som sa nej. Fy dessa egoistiska kalla människor, frossandes i allt möjligt. Vafan rent ut sagt, så trött jag blir.
Däremot blir jag så glad och varm om hjärtat för att de yngre, de unga skrev under utan tvekan. Att de tyckte att det är hemskt att vi har fattiga barn i Sverige. Det ger mig hopp om framtiden !!

När vi var klara, gick jag en liten sväng på stan, in på Bokia och Halmstad bokhandel för att kolla hur försäljningen av min bok gått.
De har bara ett fåtal böcker kvar, så ni som bor i Halmstad med omnejd och vill köpa min bok, skynda skynda. Tycker själv att En kärlek så stor... är en väldigt bra julklapp.

På väg till bilen gick jag förbi en kvinna som satt och tiggde. Hon satt på den kalla bara marken, blåfrusen om läpparna och med sorg i blicken. Jag gick förbi och vidare precis som alla andra. Men började tänka.
Jag och barnen har det inte så fett. Men vi klarar oss bra ändå, jag är lite av en expert på att vända kronor och få dem att räcka. Vi har ett hem och en bil. Visst nästan inget i hemmet är nytt, vi har fått, ärvt eller köpt begagnat. Tv:n tex har vi fått. Jo en ny soffa har vi, den köpte jag för pengar jag ärvt och det efter två ärvda soffor som bokstavligen trillat isär. Vi har kläder, även om i princip alla de sonen och jag har är ärvda, många av tjejernas är ärvda. Men det är kläder och de är fina. Jag kan ge mina barn julklappar och unna dem något ibland. Nävisst jag unnar sällan mig själv något. Hoppar över lunchen ibland (tar någon frukt eller så) för att kunna unna barnen. Det händer att jag inte hämtar ut min medicin, ibland är ett glatt barn eller tex en tomtelatte till mig bättre medicin än riktig medicin. Jag har sålt mina smycken, mina dopsmycken, men jag behöver inte dem, pengarna behövdes till annat. Jag har även sålt annat, som vi inte använder så att jag tex kunde köpa cyklar till barnen. Urvuxna kläder skänker jag till de som behöver det bättre än vi. Vi ligger lite nära fattigdomsgränsen ibland, men vi klarar oss. Vi har det bra och kan unna oss.

Jag vände om och gick tillbaka till kvinnan, jag hade inga kontanter. Så jag gav henne mitt äpple jag skulle äta till lunch. Inte alls mycket gav jag, men hon blev så glad. Det behövs inte så mycket för att ge.

Vi borde ge oftare !!

Camilla

Trots att det är sommar och varmt.

Vansinnigt sliter värken i min kropp.
Jag försöker lindra, jag försöker mildra.
Men det svarta äter mig.
Jag vill undkomma min kropp.
Jag vill fly.
Ingenstans finna att ta vägen
Smärtan sitter fast.
Handlöst slänger jag mig ut...

Camilla

Väderomslag och dåliga dagar.

Ännu en dålig dag, det har varit lite väl många dåliga dagar nu.
Idag höll det inte längre, jag var tvungen att stanna hemma från jobbet.

Höststormen sliter och drar i min kropp, regnet värker i varenda led.
Vädret gör ont, det är väderomslag hela tiden.Väder som gör ont.
Grått, disigt, fuktigt och regnigt.
Minusgrader och frost.
Snö och snöblask.

Egentligen älskar jag hösten, med allt vad den innebär.
Men den gör ont, just nu har jag för ont.
Jag är onaturligt trött.
Jag fryser mest hela tiden, kylan når ända in i märgen.

Mina händer är kalla, så kalla att barnen skriker till när jag tar i dem.
Likt när man stoppar en isbit innanför tröjan.
Så mina händer krampar av sin egen kyla.

Huvudvärk, inte bara den vanliga, min dagliga.
Utan en huggande och stickande variant.
Samt spänningshuvudvärk.

Spänningarna är så onödiga och jag brukar att kunna få bukt med dem.
Men inte nu, så nacke och axlar värker och är stela.
Vilket förvärra smärtan i diskbråket jag har i nacken,
inget stort, men gör mer ont av spänningar och stelhet.

Smärtan strålar ut i hela armarna,
jag blir extra fumlig i mina händer.
Mina händer som inte tål mycket alls,
bl. pga de sammanväxta benen i båda handlederna.
Mina händer och handleder gör vansinnigt ont.

Hela kroppen gör ont, likt värsta influensavärken.
Influensavärk, som värker mest i mina leder.
Jag är väldigt stel i mina leder när jag suttit stilla en stund.
Men framförallt på morgnarna, då kan jag knappt gå.
Mina fotleder känns som om de vore av glas, som ska gå sönder.
Splittras om jag går för hårt.
Smärtan där, när jag stiger upp på morgonen är obeskrivlig.

Jag skulle kunna fortsätta en bra stund till, men jag orkar inte.
Det gör ont, det är knappt att jag kan skriva.

Jag har ont, är vansinnigt trött, värk, så trött.
Idag blir det under täcket, ett varmt bad och middagslagning...
Tja, det är nog det jag mäktar med idag.

Camilla

Borde

Jag borde ta mina stavar och gå, gå en av de där två halvtimmarna jag ska gå i veckan. Jag måste det, min kropp behöver det. Jag har varit dålig på att gå den senaste månaden. Värmen och de lata dagarna har lindrat min kropp så otroligt mycket. Nu är det väderomslag och i och med det sämre väder (det är dock 25 grader, men det räcker visst inte)så min kropp skriker. Värken känns som influensavärk och kraftig mensvärk. Tröttheten kan liknas vid den trötthet man känner dagen efter ett nattvakt med ett magsjukt barn. Armarna är så svaga att de skakar. Min kropp är full av mjölksyra, som om jag tagit i allt jag hade i ett maratonlopp. Men i mitt fall går inte mjölksyran att enkelt vila bort, för mina muskler slappnar inte av. Musklerna skriker efter avslappning, efter vila och smärtlindring. Känslan är riktigt störande, för vädret är fortfarande varmt, jag är ledig och gör inte mycket, men ändå mår jag skit.

Camilla