Känslor...

Om vi förlorar varandra i livet. 
Om vi skiljs åt i ett vägskäl. 
Så minns att jag står bredvid dig. 
Genom tiden kan du känna mig. 
Jag finns i minnena inom dig. 
Du kommer minnas smaken av mig. 
I ditt skratt skrattar jag.
Och mina ögon ska alltid lysa för dig. 
Så minns att jag alltid står bredvid dig. 

--------------------------

Jag undrar när du ska bli han och när han ska bli du. 
Jag undrar om det inte är nu...

------------------------

Vad är det som bekymrar mig med denna vind. 
Denna ljuva sommarvind som vi väntat på.
Som ömt smeker min kind.

Vad är det som bekymrar mig med denna sommar. 
Som börjat så vackert en sommar bara kan. 
Som värmer min kalla kropp.

Vad är det som bekymrar mig med denna stund.
Denna underbara stund av lycka och lugn. 
Som jag väntat så länge på.

----------------------------------

Låt mig få rädda dig. 
Jag vet hur man gör. 
Jag vet hur man överlever här. 

Låt mig få vara fantastisk med dig. 
Du behöver det. 
Jag är det. 

Låt mig få hålla din hand. 
Vi har tiden framför oss. 
Vi har samma väg. 

Låt mig få hålla om dig för alltid. 
Du behöver mig. 
Jag behöver dig. 

Låt mig få älska dig resten av mitt liv. 
Vi gör ju redan det ändå. 
Du vet det och jag vet det. 

Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

Kamp mot Fibromyalgin

Yes och där tog jag och kroppen min upp kampen mot fibromyalgin (igen) och med glädje kunde köra ett lättare danspass, älskar ju att dansa. Nu struntar jag i den senaste sjukgymnastens träningsprogram, det funkar inte för mig. Jag ska i alla fall bli lite bättre, jag hatar kravlandet på botten !!

Camilla

Värkande storm.

Stormen är lugn nu.
Ute är det tyst och stilla.
Men värken far runt som en storm i min kropp.
Sliter och drar i mina leder.
Hugger med all sin kraft.
Jag tumlar runt av stormens kraft.
Trillar till golvet.
Likt ett visset höstlöv smulas jag sönder.
Värkens stormande kraft tar över allt.

Camilla

Borde

Jag borde ta mina stavar och gå, gå en av de där två halvtimmarna jag ska gå i veckan. Jag måste det, min kropp behöver det. Jag har varit dålig på att gå den senaste månaden. Värmen och de lata dagarna har lindrat min kropp så otroligt mycket. Nu är det väderomslag och i och med det sämre väder (det är dock 25 grader, men det räcker visst inte)så min kropp skriker. Värken känns som influensavärk och kraftig mensvärk. Tröttheten kan liknas vid den trötthet man känner dagen efter ett nattvakt med ett magsjukt barn. Armarna är så svaga att de skakar. Min kropp är full av mjölksyra, som om jag tagit i allt jag hade i ett maratonlopp. Men i mitt fall går inte mjölksyran att enkelt vila bort, för mina muskler slappnar inte av. Musklerna skriker efter avslappning, efter vila och smärtlindring. Känslan är riktigt störande, för vädret är fortfarande varmt, jag är ledig och gör inte mycket, men ändå mår jag skit.

Camilla