torsdag 15 juli 2010

Kjesäter folkhögskola

Elin är på scoutkonfirmationsläger på Kjesäter folkhögskola. Det var där som barnens pappa, F, och jag träffades när vi var ledare för 16 år sedan.
Vilken märklig känsla det var att komma tillbaka, helt surrealistiskt

F pluggade på Kjesäter så året efter var jag ju där några gånger, men sen har jag inte varit där. Han har ju även andra minnen därifrån, så klart, det händer ju en hel del på folkhögskolor.

Men när vi körde in på området slängdes jag tillbaka till sommaren -94... och blev 24 år igen.
Det första jag såg var utemöblerna vid matsalen, det var samma utemöbler som då. Jag har ett foto på mig och F, från den sista dagen, när vi sitter tätt tillsammans på just de möblerna... (tar fortfarande fram det fotot ibland).

Det blev en märklig upplevelse, det var ju inget vanligt besök på skolan, det var ju konfa.dags och allt såg ut som då...
Konfirmander i scoutskjortor, F och jag, sommar och Kjesäter... minnen mitt i nuet...
När en ledare skulle förklara var matsalen ligger och blev lite omständlig i sin förklaring höll jag på att ta över... Jag blev 24 år och ledare igen.. men oj.. jag är ju inte ledare eller 24. Jag är en förälder på 40 år. Surrealistiskt!

Minnena överföll mig och överromantisk som jag är bara bubblade jag. Jag berättade för Elin om mig och F, om olika minnen på olika platser... pekade, babblade , fnissade och svävade.
Jag såg på F och insåg att han, nyklippt som han var, faktiskt hade samma frisyr som då. Då utbrast jag i... Åhhhh F, du har klippt dig för att du ska se ut som... Nej! svarade han snabbt, men log åt min fjantighet.
Han skulle aldrig erkänna det, men jag vet att han mös och tyckte att jag var gullig. Han tom rättade mig i ett minne...
Jag berättade för Elin, om när jag kom till Kjesäter första dagen, jag kom dit sist och missade första samlingen. Jag stod där lite vilse, då kom F cyklande. När han fick syn på mig sken han upp, cyklade fram till mig och bromssladdade lite coolt. Töntigt tyckte Elin och fnissade.

Vad jag inte berättade var att jag, då när F kom cyklande mot mig, tänkte... Det är han!
Jag föll som en fura och jag har inte riktigt rest mig än...

Vi gick runt lite överallt, tittade och mindes. Mindes oss den där rekordvarma sommaren. Mitt livs mest romantiska sommar, en av mina roligaste och bästa somrar i mitt liv. Alla ledarna... där vissa tog plats i mitt hjärta och förblev goda vänner, som jag har kontakt med än idag.
Mindes den 22 åriga F...

Men oj, det har ju gått 16 år och vi var där för att lämna Elin till ett förhoppningsvis underbart roligt läger.
Jag önskar och hoppas att hon får många härliga minnen, mycket värme och glädje.
Ett superduper läger helt enkelt...

Camilla

1 kommentarer:

NiVa sa...

Fint min vän!
Väcker onekligen minnen.
Kram!