söndag 21 september 2014

Finaste

Väck upp min åtrå
Min längtan vill vakna 
med dig
Min kropp vill brinna 
under dina händer
Jag vill skrika ut ditt namn
Hela min hud vill känna
hela dig
Rör vid mig som ingen
annan gjort
Väck lusten i mina ådror
Låt mig få känna livets rus
Och jag skall ge dig tusenfalt åter...

Camilla Kronholm

lördag 20 september 2014

En BRA mening som snurrar i cyberrymden....

Gör vad som är rätt och inte vad som är lätt.






Camilla Kronholm

torsdag 11 september 2014

Samtal i valstugan som berörde mig djupt...

Dagens bästa men också sorgligaste samtal i valstugan var med tre små pojkar. 
De kom fram till mig och sa. "Ni är socialdemokrater och vill dela med er, vill att man ska dela och hjälpas åt. 
Dom är moderater och villa ha alla pengar själva. 
Och dom där dom är sverigedemokrater och dom vill slänga ut oss, dom vill inte ha oss för dom tycker inte om oss. Men vi kan inte åka tillbaka till Syrien för då dör vi...."


Camilla Kronholm

tisdag 9 september 2014

Finaste...

Det finns något som du aldrig får se. 
Du får inte veta vad det är.
Min längtan syns inte mer.
Jag gömmer en sviken dröm.
Och lyfter blicken när vi möts. 
Du får inte veta mer om något nu. 
Bara att du förlorade. 
En dag kanske du kan förstå meningen med tystnaden.
Jag saknar det som inte finns. 
Och gömmer mig i mitt skratt. 

-----------------------



Min kärlek
Din kärlek
Har öppnat en värld jag inte visste fanns
Som jag inte vågat drömma om
Sårad av livet låste jag alla mina dörrar
Ville inte att du skulle se skadorna i min själ
Men bara du hör mig genom tystnaden
Bara du vet hur

I din kärlek
I min kärlek
Växer tilliten sakta fram mellan oss
Du tog mitt liv och gjorde det vackert
Försiktigt släpper jag krampen och rädslan
Vingligt vågar jag tro på dina ögon
På ditt hjärta och lugn
Du vet vem jag är född till att vara
Jag öppnar och blir försiktigt mig själv
Bara du vet hur

Camilla Kronholm

torsdag 4 september 2014

Finaste rör om i mina känslor... under sommaren...

Det är lättare att sakna honom än dig. 
Jag lärde mig att sakna honom. 
Dig har jag så svårt för att sakna. 
Jag vet hur jag saknar honom. 
Men jag kan inte sakna dig. 
Smärtan att sakna honom
som en gång var du var total men en vana. 
Att sakna dig är mer än jag klarar av. 
Jag kan inte göra det igen...

---------------------------------- 


Kan du lämna mig utan att gå ?
Jag såg dig försvinna.
Jag såg dig gå.
Får jag lämna dig utan att gå ?
Jag orkar inte gå.
Jag orkar inte stanna. 
Jag vill nå dig.
Jag vill stanna.
Jag vill gå.
Vi hör hemma någon annanstans.
Hos varandra.
Långt bort från varandra.
Jag vill inte att du går.
Jag kan inte stanna.
Glöm allt hos mig.
Så glömmer jag dig.
Minns allt vi var.
Den stora kärlek som vi har kvar.
Kan du stanna om du går ?
Vi släpper allt nu.
Håll om mig...

Camilla Kronholm

söndag 31 augusti 2014

Vi bygger Malmö helt !


Finaste...

Med avstängda känslor.
Försöker jag hålla tanken vid liv.
Du kom att bli så mycket mer än jag trodde.
Så visade det sig att du är den jag alltid letat efter.
Jag visste inte att det var du.
Sökte så fel men jag var vilse.
Så kom du och tog min hand.
Men livet vill sällan ge.
Så jag väntar ensam på något som jag inte vet. 
All denna väntan i mitt liv. 
Jag stänger av. 
Men håller tanken vid liv. 
Du är den jag vill dela min tid med. 

-------------

Jag tömmer mig på känslor 
och hoppas att du ska fylla mig med nya. 
Allt som jag är här och nu 
finns i dina perfekta ögon. 
Det du ser är mitt bästa jag 
du tar fram det ur mig. 
Jag ser dig och jag vet 
att jag tar fram ditt bästa jag. 
Jag söker inte något annat 
än just bara dig precis som du är. 
Jag vet inte var jag vet inte hur 
jag vet bara att. 
Om jag bara är här med dig 
vill du då bara vara här med mig ?


Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

lördag 30 augusti 2014

Känslor...

Om vi förlorar varandra i livet. 
Om vi skiljs åt i ett vägskäl. 
Så minns att jag står bredvid dig. 
Genom tiden kan du känna mig. 
Jag finns i minnena inom dig. 
Du kommer minnas smaken av mig. 
I ditt skratt skrattar jag.
Och mina ögon ska alltid lysa för dig. 
Så minns att jag alltid står bredvid dig. 

--------------------------

Jag undrar när du ska bli han och när han ska bli du. 
Jag undrar om det inte är nu...

------------------------


Vad är det som bekymrar mig med denna vind. 
Denna ljuva sommarvind som vi väntat på.
Som ömt smeker min kind.

Vad är det som bekymrar mig med denna sommar. 
Som börjat så vackert en sommar bara kan. 
Som värmer min kalla kropp.

Vad är det som bekymrar mig med denna stund.
Denna underbara stund av lycka och lugn. 
Som jag väntat så länge på.


----------------------------------

Låt mig få rädda dig. 
Jag vet hur man gör. 
Jag vet hur man överlever här. 

Låt mig få vara fantastisk med dig. 
Du behöver det. 
Jag är det. 

Låt mig få hålla din hand. 
Vi har tiden framför oss. 
Vi har samma väg. 

Låt mig få hålla om dig för alltid. 
Du behöver mig. 
Jag behöver dig. 

Låt mig få älska dig resten av mitt liv. 
Vi gör ju redan det ändå. 
Du vet det och jag vet det. 

Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

onsdag 27 augusti 2014

Kärlek till min finaste...

I aprils milda sken kom jag att åter till tro. 
Så värmande känsla när våren slogs mot vinterns sista strid. 
Hoppet blommade ikapp med trädens grönska. 
Och jag kände lycka i mitt bröst. 
Värmen spreds i mitt sårade hjärta och jag läkte. 
Om det nu är en tröst. 
Maj fyllde mig med allt det maj ska fylla oss med. 
Förälskelse, kärlek, skratt och lugn. 
Det pirrade i kroppen och jag framåt skred. 
Så vackert allt kan vara när livet ljusnar. 
Vi log och blev som unga på nytt. 
Jag kände mig älskad vilken lycka till slut. 
Om det nu är till någon tröst. 
Så kom juni, ljuva, vackra, varma juni.
Och allt försvann och min sommar blev till höst.

------------------------------

Vi fick en natt under månen. 
Och en kyss i försommarnatten. 
En kyss som höll oss kvar. 
Kvar i evigheten av oss. 
Evigheten som egentligen bara var en natt.
En natt i början av juni.
Början av juni men mitt i våra liv. 
Liv som drogs till en nattlig kyss. 
En kyss under månen. 
Vår allra första kyss.
Vår avskedskyss under månen. 
Natten blev sen och alla stjärnor höll oss kvar. 
Men stjärnorna föll och att önska vore för barnsligt.
Det blev tyst när du tog min hand i gryningen. 
Och timmarna vi hade försvann bort i soluppgången. 
Den natten när du kysste mig under månen

 Formulärets överkant

Camilla Kronholm

tisdag 26 augusti 2014

Rädsla som tar över... sen djupnar vi igen...

Jag lovade mig själv att inte såras mer. 
Att mitt hjärta aldrig ska krossas igen. 
Jag lovade det då och jag påminner mig nu. 
Det var så nära igen jag glömde för en stund. 
För känslan när förälskelsen tar vid är skön. 
Så lurande med sin ljuva mjukhet.
Förälskelsen är lömsk och grym på att verka öm. 
Jag föll än en gång och kände det ljuva i mitt hjärta. 
Ville så gärna tro än en gång. 
Ville tro att det även är för mig.
Men jag borde veta bättre än så.
Jag borde ha lärt mig jag den hårda vägen gått. 
Jag gör inte om det igen jag gör bara inte det. 
Så nu måste känslor kvävas och begravas igen.
Jag måste få igen dörren som öppnats. 
Han får inte komma längre in nu. 
Han måste ut ur mig ur mitt hjärta. 
Jag lovade mig själv att jag inte gör om det. 
Aldrig någonsin igen aldrig mer. 
Jag litar inte på någon igen...

-------------------------------------

Navet i oss är du är jag 
är vi
Det finns ett vi
Vi två 
vi
Du och jag
tillsammans
När jag ler ler du
Jag ler varje gång jag ser dig

----------------------------------------------

Nu har du börjat andas med mig.
Våra andetag blandas till ett.
Du andas mig hela mig.
Och jag lever igen.

Våra hjärtan slår samma slag.
Som om dem vore ett.
Du hittar in i mitt hjärta.
Och jag lever igen.

Min hud blir varm av din hud.
När du rör vid mig finns bara vi.
Som om det alltid varit vi.
Och jag lever igen.

I din famn föds min trygghet.
Vi två blir ett.
Du vill vara med mig hela mig.
Vad underbart att leva igen. 


Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

Kärleken djupnar...

Jag skrev ditt namn i sanden 
men drömde om att rista in det i min hud. 
För havet sköljde bort det
det försvann med havets smekande våg.
Jag viskade ditt namn över nejden
men jag borde ropat ut det genom en megafon. 
För viskningen försvann
i ljudet av allt annat som stör. 
Jag blundade när du tog min hand
men skulle sett dig rakt in i ögonen. 
För du smög bort från mig
så tyst att jag märkte det försent. 
Jag sa aldrig det jag borde sagt
men skulle berättat om allt det fina med dig.
För jag sa en massa annat som var onödigt och dumt. 

Kanske är du min snöflinga
min solstråle. 
Kanske är du älskvärd 
och allt för mig. 
Den jag skulle levt mitt liv med
vaknat bredvid.
Den som jag skulle gett kaffe på sängen till.
Som skulle gett mig mitt
och mycket mer. 

Kanske är vi förälskade när vi vaknar igen...


---------------------------------

hjärtslag 
för varje hjärtslag
som slår i mitt bröst
vaknar livet
alltmer

vi andas
in havet
fyller våra
lungor med kraft

nuet som övergår
i minnen
vid havet
när du håller min hand


Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)..

Camilla Kronholm

måndag 25 augusti 2014

Tvivlet och tro och djupare känslor...

Plötsligt stod han bara vid min sida.
Kom som från ingenstans.
Märkligt eller hur.

Jag blundade från livet en stund.
Alldeles ensam så sårad och trött.
Samlade kraft för att orka min väg.

Ville vänta på natten.
Eller nästa dag eller nästa år.
Så tittade jag upp.

Och möttes av de vackraste ögon jag sett.
Fyllda av hopp och liv.
Och av en längtan till mig.

Jag tänkte titta bort eller blunda igen.
För jag ville inte mer vem orkar igen och igen.
Men han är finaste som värmer mig.

Så jag sträcker försiktigt fram min hand.
Och han ler tryggt och stort mot mig.
Han tar min hand så varsamt och ömt...



-------------------



Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar. 
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Men jag kommer gå förlorad ur det här. 
Det är så jag alltid gör. 
Det är vägen som ordnats för mig. ...
Jag skymtar mörkret lite länge fram. 
Kanske redan nu i min hjärna. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Så ska jag förlora dig snart. 
Och saknaden ska ta vid. 
Sorgen i hjärtat jag känner så väl är på väg.
Tårarna som dränker min hud. 
Ensamheten i mörkret som tär. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Du är inte han men jag är jag. 
Mitt hjärta ska bara få smaka på lyckan. 
Få ana det jag önskar och vill. 
Snudda vid kärleken lite lätt. 
För att aldrig glömma min omöjliga dröm. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs med hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns
. 

Camilla Kronholm