måndag 10 oktober 2011

Livet.

När livet tillslut lyckas bryta ner mig.
Plockat av mig mitt jag likt blomblad som plockas och slängts bort.

När livet lyckats trycka in mig i formen som inte passar.
Skurit bort de bitar som stack ut.
Kapat av mig min själ.

När livet tillslut kastat svärta över min glans.
Släckt mitt ljus brutalt och tvärt.

När livet lurat av mig mitt hopp.
Stulit min framtid.
Berövat mig min kärlek.

När livet slagit mig till botten av allt.
Låtit vilddjur trampa sönder min kropp.

Då är jag inte jag längre.
Då är nu...


Camilla

1 kommentarer:

iesson sa...

hej goa Camilla!

läser de vackra fagra orden, så verkligt... och känner..... skickar en varm kram! iesson <3