Vill ni hjälpa mig att ge ut nästa poesisamling ?

Vill ni hjälpa mig att ge ut nästa poesisamling ?

I så fall köp "En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva" Sprid den bland era vänner och bekanta så att fler köper den och jag LOVAR att det hjälper mig att ge ut nästa bok !! ♥
 

Poesibok om fibromyalgi, arbetarblod och vacker smärtsam kärlek.

 

Katalogtext (baksidetext):

 

”Människa… varken mer eller mindre.
Eller jo… faktiskt mindre, oftast mindre”

Fibromyalgin påverkar hela livet.
Livet som är rött och mitt arbetarblod kan aldrig tunnas ut.

Solidariteten brinner i mitt hjärta lika starkt som kärleken.

”Kom, älskade kom.
Kliv in i min kaotiska värld fylld av kärlek.
Här finns allt du önskar dig.
Allt du drömt om.”

I nattens dunkel, i smärtan föds allt.

 

///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

 

Boken finns hos flera bokhandlare tex Bokus, Bokia; Adlibris och CDON.COM

 

Tack alla underbara som hjälper mig <3 div="div">

 

Jag önskar er alla En kärlek så stor....

 

Camilla

 

En latte, poesi, café, livet.... saxat ur twitter.

 Har hittar ett favoritställe här i Malmö !! Element heter det.
 Lyxigt nog tar det bara en minut hit ;-)

Sitter med en latte, block och penna....

Jag är fortfarande ensamstående och fortfarande sjuk men livet blir lite lättare här. Mer socialt och inspirerande

Jag njuter en stund i solen ser livet runt mig. I parken blandas barn, vuxna, cyklister, gamla, unga.... Löven skiftar i gult och grönt.

Sen när dagarna blir kallare ska jag sitta inne i den vackra sköna lila soffan. Tänk att mitt favoritställe har en lila soffa ;-)

Lite kyligt så jag gick in. Sitter i den lila soffan, soft musik och tre små vackra värmeljushållare i lila glas.

Du skulle trivas här....

Allt är inte lila här, bara här vid det bordet jag valde. Jag drars till det lila. Har alltid gjort.

En vacker kvinna med rött hår skrattar i när hon pratar i mobilen. Två strikta män i kostym kramas och slappnar av.

Den blonda kvinnan, vacker även hon, verkar ensam och försiktig. Äter stillsamt.

Undrar hur jag skulle beskrivas....

Det var bara ljuset från en höst i någon stad.
En sådan där dag som vi alla springer förbi.
En dag som inte märks.
Den fångade mig.

Livet pågick.... på ytan.

Camilla

Försvunnen poesi.

Mixade känslor som krockar i kroppen.

Bokförlaget som gav ut min bok, som gett mig besked om att de inte har möjlighet att ge ut poesibok nummer 2 detta året i alla fall, säger nu att de kanske kan göra det ändå. Så jag ska skicka in mina texter.
Kul och hopp !!
 
Då visar det sig att på det dokument jag sparat hela poesisamling nummer 2 på finns inget, den är tom och backupen går inte att öppna.
Sur och panik !!
 
Har nog halva poesisamlingen på andra dokument och en hel del poesi skriven lååååångt tillbaka i tiden på facebook. Blir till att jobba en del och leta efter försvunnen poesi...

Camilla

Trött

Hittade en text....

Trodde nästan att jag skrivit den här.... om min kärlek....

Du vill jag ska följa dig fast jag inte får. Du vill att jag blir din fast det inte går. Jag är den som du aldrig slutat älska. Men den du aldrig kommer få.

Så hur gör vi nu ?
------

Ur Sara Vargas Hur gör vi nu ? (hela låten kunde jag skrivit ;))

Camilla

Fibromyalgi, föräldramöte, livet... saxat från min twitter idag.

Det var inte ett nådigt anfall. #fibromyalgi

Är väl därför mitt sinne är extra tungt.

Du roffade åt dig likt överklassens habegär. Det du gav resulterade i sorg och smärta. Mätt och nöjd sitter du kvar i falskhetens ensamma borg.

Fibrojävlarmyalgiskit !!

 

 

 

Att cykla genom Malmö denna ljumma septemberkväll var en kort stund av lycka. Glad att kroppen höll för det och för föräldramötet

 

Skolan och mentorn känns så bra och jag är glad för sonens skull, som inte haft det så lätt innan. #förändring         

 

Att sitta på samma föräldramöte som svägerskan var kul. Så bra att kusinerna går i samma klass.

 

En riktigt ruskigt dålig fibromyalgidag, med väldigt mörkt och tungt sinne, avslutades med en skön kväll.

 

Nu hoppas jag att sonen aldrig mer ska behöva gå med magont till skolan. Att jag aldrig mer ska se honom gå mot skolan med böjt huvud.

 

Slippa vinka av honom och veta att han inte vill. Slippa mötas av pedagoger som bemöter oss med "han är ju kille, han måste ju tuffa till sig"

 

Nu hoppas jag att han får vara precis så som han är. Att han accepteras och respekteras av både lärare och elever. Han är en så go kille.

 

Och det känns bra, hoppas. Han har redan vänner och kusinen o de två har något speciellt ihop. Mentorn berättade att han pratar och är med.

 

Han berättade innan att han försöker prata med en blyg kille i klassen, för att den blyge inte ska vara ensam <3 p="p">

 

-----------------

 

En fibrodålig dag som tyngde mitt sinne, avslutade bra. Livet i sitt esse kanske ;-)

 

Camilla                

Regnbågsparad

Igår gick jag med i regnbågsparaden här i Malmö <3

Läste sen twitter och förfarandes av trångsynta små stackars människor som bara hatar. Suck var kommer de ifrån och hur svårt ska det vara ? Jag får inte in i min hjärna hur man kan tycka illa om någon som aldrig gjort en något, bara för att den inte är precis som en själv !! Trångsynta tråkiga trista Troll lär er respektera andra människor !!

Överöser er alla med kärlek ;-) <3

Camilla

Förändring

Så länge sedan jag skrev.
 Mycket har hänt.
Annat som jag önskade skulle hända har inte hänt.

Jag och barnen har flyttat till Malmö. Vi har tänk på det lite då och då länge och så vips föll allt på plats och vi bestämde oss och flyttade. Lite hux flux över det.
Just nu bor vi hos min snälla mamma, sen ska vi ta över hennes stora lägenhet och mamma flyttar tvärs över gården till en mindre lägenhet som hon önskat.
Nu bor vi nära storfamiljen = mamma, bror, svägerska och två brorsbarn. Här finns närhet till mycket och möjligheter. Jag är glad och tacksam att mina barn nu för möta och växa upp i en mångkulturell stad. Det berikar oss så mycket.

Jag... vi behövde en förändring. Nu kom möjligheten och vi tog den. Blir spännande att se hur livet blir nu.

 

 

Jag står mellan då och nu.

Minns och längtar.

Sneglar bakåt.

Tänker nu.

Drömmer om framtiden.

 

 

 



Kärleken sitter fast, fegar totalt och super kanske bort sitt liv....

Två år har gått....
En alldeles underbar dag var den dagen.
Ett ljuvligt år med enorm kärlek.

Sen längtan och saknad.
Nu en tomhet och djup sorg.
En kärlek så stor....

Camilla