Finaste

Jag älskade honom så mycket att jag trodde att vi skulle dö på samma dag. 

Att vi alltid skulle leva i varandras hjärtan. 

Sida vid sida.

I alla andetag. 

Jag älskade honom så mycket att jag glömde mörkrets existens. 

Att vi alltid skulle varandra i ljuset. 

Sida vid sida. 

I alla andetag. 

Jag älskade honom så mycket att jag jag lurades av lyckan. 

Att vi alltid skulle vara vi. 

Sida vid sida. 

I alla andetag. 

Jag älskade honom. 

All tid.

Camilla Kronholm

Signering och novellskrivning

Signerar alla dessa böcker som är beställda 😃 och ska skickas ut till nya läsare. Det är lika stort och häftigt varje gång. 

Och detta är ju en bra självförtroendeboost nu när jag ska skriva klart novellen 😍

Camilla Kronholm

Skydd

"Han ville skydda henne, gjorde allt för att skydda henne. Han ville inte såra henne men hon skulle bli ledsen för han kunde inte ge mer och han tänkte att det blir inte som vi vill. Så hon måste skyddas. När hon bröt sa han inte emot, när hon bad honom att gå så gick han. Han gjorde det för att skydda henne. Men han gjorde fel. Det var inte hon som behövde skyddas det var han..."
Camilla Kronholm

Befrielsen

"- Jag kan inte lova dig något, sa han för att skydda henne.

- Jag har aldrig bett dig att lova mig något.

- Men om jag inte kan ge dig mer?

- Jag älskar inte dig för att du ska älska mig. För att du ska ge mig.

Jag älskar dig för att jag älskar dig!

Och där låg befrielsen."

Camilla Kronholm

Visdom i förvirring

"Hon hade gjort honom förvirrad, hon ville det och gjorde det. Men varför då och till vilken nytta? Allt han hade lärt av henne glömde han bort i förvirringen. Han förstod inget och gick tillbaka till sitt gamla jag för det var tryggast. Hon hade förvirrat honom bara för att hon kände sig sårad. Men varför... för att hon inte fick det hon ville ha? Så lätt det var att glömma det viktiga, även för henne som borde tänkt mer på djupet..."

//Camilla Kronholm

Vägen

"Ska jag följa vägen eller bara korsa den... Han borde bett om mer tid så hon hade hunnit tänka ut svaret."

Camilla Kronholm

Hon fnissade

"Hon fnissade ljudlöst för sig själv när hon gick till festen. Vilken tur att ingen skulle kyssa hennes nacke i natt. Hårfärgen som dolde de vita, inte grå, håren var ny och hade kletat ut sig över halva nacken..."

Camilla Kronholm

Insikt

"Hon hade tänkt så ofta att det var hon som skulle lära sig av tiden med dem här männen. Hon skulle lära sig av kärleken. Och nog hade hon lärt mycket och känt både enorm kärlek och otrolig smärta. Men när den verkliga insikten kom insåg hon att det var männen som skulle lära sig av henne."

Camilla Kronholm 

Äkta

"Så tänkte hon att det var bra sorgligt men ändå vackert på något sätt. Och att det var det som var meningen, meningen med hennes liv. Hon log för hon visste att hon aldrig mer skulle förlora sig själv, kanske gå vilse men aldrig mer förlora."

Camilla Kronholm 

Hans svaghet...

Så du gömde dig.

Du gömde dig för mig.

Där var ditt skal.

Det som blev som en mur.

Mellan oss.

Camilla Kronholm 

Plötsligt...

Plötsligt stod dom bara där, båda två nästan samtidigt och knackade på hennes dörr med resväskorna i händerna. Det som hon så länga hade drömt om, först med den ene och sedan med den andra. Nu stod dom äntligen där, dom som hon hade älskat så. Och så plötsligt ställdes hon inför valet att välja en av dom men hur skulle hon kunna välja hon älskade dom båda två. Hon ställdes inför det som båda de två ställts inför innan när dom älskade två samtidigt. Dom kunde inte välja då lika lite som hon kunde välja nu....

Camilla Kronholm

Jag bara vet...

Litet pet på näsan som fortsätter med att våra händer möts. 

Våra händer möts och fortsätter med att dom sluter om varandra. 

Vi håller varandras händer och jag drömmer om att vi aldrig ska släppa. 

Som nyförälskade släpper vi fnissande händerna.

Vi ler kärleksfullt och ser varandra i ögonen. 

Och jag vet jag bara vet...

Camilla Kronholm

Tänker du på mig när du inte ska?

Om jag ser dig i ögonen älskling förlorar jag mig för alltid. 

Jag vet bättre än att se dig i ögonen. 

De får mig att tro att du är min igen.

Att det är vi igen och nu för alltid. 

Tänker du på mig när du inte ska?

Om du bara såg mig i ögonen älskling skulle du minnas allt som vi sa. 

Eller vet du bättre än att se mig i ögonen?

Du skulle falla för mig igen. 

Och du skulle inte ta dig loss igen. 

Tänker du på mig när du inte ska?

Om vi såg varandra i ögonen älskling skulle vi våga tro på oss. 

Vi kanske ändå inte vet bättre än så. 

Jag skulle falla i dina armar igen. 

Du skulle öppna din famn för mig för alltid. 

Tänker du på mig när du inte ska?

Vi har varit här förut älskling och vi kan inte blunda mer. 

Det är en sak jag måste få veta. 

Så öppna dina ögon och se när jag öppnar mina. 

Tänker du på mig när du inte ska?

Camilla Kronholm 

Julerbjudande

Vet du inte vad du ska ge bort i julklapp eller är klassförälder och funderar på den där eviga frågan om vad som ska ges till lärarna ? Då har jag bästa tipsen här 

Camilla Kronholm

Känslor...

Om vi förlorar varandra i livet. 
Om vi skiljs åt i ett vägskäl. 
Så minns att jag står bredvid dig. 
Genom tiden kan du känna mig. 
Jag finns i minnena inom dig. 
Du kommer minnas smaken av mig. 
I ditt skratt skrattar jag.
Och mina ögon ska alltid lysa för dig. 
Så minns att jag alltid står bredvid dig. 

--------------------------

Jag undrar när du ska bli han och när han ska bli du. 
Jag undrar om det inte är nu...

------------------------

Vad är det som bekymrar mig med denna vind. 
Denna ljuva sommarvind som vi väntat på.
Som ömt smeker min kind.

Vad är det som bekymrar mig med denna sommar. 
Som börjat så vackert en sommar bara kan. 
Som värmer min kalla kropp.

Vad är det som bekymrar mig med denna stund.
Denna underbara stund av lycka och lugn. 
Som jag väntat så länge på.

----------------------------------

Låt mig få rädda dig. 
Jag vet hur man gör. 
Jag vet hur man överlever här. 

Låt mig få vara fantastisk med dig. 
Du behöver det. 
Jag är det. 

Låt mig få hålla din hand. 
Vi har tiden framför oss. 
Vi har samma väg. 

Låt mig få hålla om dig för alltid. 
Du behöver mig. 
Jag behöver dig. 

Låt mig få älska dig resten av mitt liv. 
Vi gör ju redan det ändå. 
Du vet det och jag vet det. 

Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

Rädsla som tar över... sen djupnar vi igen...

Jag lovade mig själv att inte såras mer. 
Att mitt hjärta aldrig ska krossas igen. 
Jag lovade det då och jag påminner mig nu. 
Det var så nära igen jag glömde för en stund. 
För känslan när förälskelsen tar vid är skön. 
Så lurande med sin ljuva mjukhet.
Förälskelsen är lömsk och grym på att verka öm. 
Jag föll än en gång och kände det ljuva i mitt hjärta. 
Ville så gärna tro än en gång. 
Ville tro att det även är för mig.
Men jag borde veta bättre än så.
Jag borde ha lärt mig jag den hårda vägen gått. 
Jag gör inte om det igen jag gör bara inte det. 
Så nu måste känslor kvävas och begravas igen.
Jag måste få igen dörren som öppnats. 
Han får inte komma längre in nu. 
Han måste ut ur mig ur mitt hjärta. 
Jag lovade mig själv att jag inte gör om det. 
Aldrig någonsin igen aldrig mer. 
Jag litar inte på någon igen...

-------------------------------------

Navet i oss är du är jag 
är vi
Det finns ett vi
Vi två 
vi
Du och jag
tillsammans
När jag ler ler du
Jag ler varje gång jag ser dig

----------------------------------------------

Nu har du börjat andas med mig.
Våra andetag blandas till ett.
Du andas mig hela mig.
Och jag lever igen.

Våra hjärtan slår samma slag.
Som om dem vore ett.
Du hittar in i mitt hjärta.
Och jag lever igen.

Min hud blir varm av din hud.
När du rör vid mig finns bara vi.
Som om det alltid varit vi.
Och jag lever igen.

I din famn föds min trygghet.
Vi två blir ett.
Du vill vara med mig hela mig.
Vad underbart att leva igen. 

Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

Tvivlet och tro och djupare känslor...

Plötsligt stod han bara vid min sida.
Kom som från ingenstans.
Märkligt eller hur.

Jag blundade från livet en stund.
Alldeles ensam så sårad och trött.
Samlade kraft för att orka min väg.

Ville vänta på natten.
Eller nästa dag eller nästa år.
Så tittade jag upp.

Och möttes av de vackraste ögon jag sett.
Fyllda av hopp och liv.
Och av en längtan till mig.

Jag tänkte titta bort eller blunda igen.
För jag ville inte mer vem orkar igen och igen.
Men han är finaste som värmer mig.

Så jag sträcker försiktigt fram min hand.
Och han ler tryggt och stort mot mig.
Han tar min hand så varsamt och ömt...


-------------------

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar. 
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Men jag kommer gå förlorad ur det här. 
Det är så jag alltid gör. 
Det är vägen som ordnats för mig. ...
Jag skymtar mörkret lite länge fram. 
Kanske redan nu i min hjärna. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Så ska jag förlora dig snart. 
Och saknaden ska ta vid. 
Sorgen i hjärtat jag känner så väl är på väg.
Tårarna som dränker min hud. 
Ensamheten i mörkret som tär. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Du är inte han men jag är jag. 
Mitt hjärta ska bara få smaka på lyckan. 
Få ana det jag önskar och vill. 
Snudda vid kärleken lite lätt. 
För att aldrig glömma min omöjliga dröm. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs med hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Camilla Kronholm

Tvivel och hopp... följer mig...

Det kommer kanske inte alltid vara vi två.
Det slutar kanske inte så.
Men jag går inte sönder när jag är hos honom.

Jag tror kanske inte riktigt på det här.
Vet att livet inte har lyckliga slut.
Men jag fylls av en värme när han håller min hand.

Vi skiljs säkert åt längre fram på vår väg.
Ett vägskäl kommer snabbt.
Men han får mig att skratta mig hel igen.

-------------------------

Vi dansade så vackert du och jag.
Minns du så följsamt och lätt.
Vackrare än vackrast och allt det där som är så rätt.

Han dansar nu, vill dansa med mig.
Jag tvekar hittar inte stegen så lätt.
Väldigt vackert och fint men kanske inte rätt.

Han är lika naiv som du och tror att det ska bli vi.
Att vi skall följas åt att allt ska gå lätt.
Han tänker att det vi har är så rätt.
Jag vet att livet inte är så lätt. 

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm

Trevande försiktigt började jag... när jag mötte finaste....

Som flagor som inte passar ihop.
Försöker jag få livet att vilja det jag vill.
Motsträvigt åt olika håll eller samma fast fel.
Livet öppnar dörrar som jag sen inte kan stänga.
Möten och känslor jag inte förstår.

--------------------------------

I nattens dunkel 
syns inte hennes skråmor och sår.
Mörkret döljer
det förflutna med omsorg. 
Hon skyddar
alla djupa sår från åren som gått. 
Det som syns
är inte det som finns. 
Hennes längtan
är sedan länge djupt begraven. 
Vem vill se
hennes drömmar och sorg. 
Hon blundar
när han vågar känna det som inte syns. 

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm

Oj nu minns jag hur förvirrad jag var redan där i början....

Det är vår men kallt fast det spelar ingen roll.

Jag fryser inte mer jag är varm och ler.
Jag gick där i min egna värld så lycklig och fri.
Tänkte på honom som jag nyss mött.
Han den vackre som får mig att le igen.
I mina tankar utan att se vägen jag gick.
Djupt in i tanken utan att se människorna jag mötte.
Leende tänkte jag på allt fint han redan sagt.
Varm om hjärtat efter vår lunchdejt.
Där jag drunknat i hans ögon.
Vi var så nära att röra vid varandra.
Och vi skrattade och pratade samtidigt.
Jag gick och tänkte på när han tittade mig djupt i ögonen.
Och sa att jag är fin och att han är glad igen.
Log för mig själv över tanken på alla våra sms.
Så gick jag genom stationen och såg dig.
Du stod där med ryggen mot mig.
Tiden stannade jag blev yr och matt.
Jag slogs till marken och hela min kropp kände oss.
En kärlek så stor som passar mig bäst som känns mest.
Mitt hjärta bultade för fullt.
Jag ville springa och slänga mig i din famn.
Men såg att det inte var du.
Han får mig att må bra och att vara glad igen.
Att längta efter mer.
Men du är tryggheten för mig jordbävningen i mitt liv...

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm