Tänk att jag kände såhär redan från början... fortsättning från tidigare inlägg...

Tänk att jag kände såhär redan från början...

Jag vill hoppa över orden. 
Jag önskar att jag inte tänkte så mycket. 
Jag drunknar i hans ögon.
Men tänker att det här gå aldrig bra. 
Blir varm när han är nära. 
Men vet att jag går ensam ur det här. 
Och ändå känns känslorna underbara. 
Känslorna som sen ska bytas ut. 
Tänk om jag var en sådan som inte kände så mycket. 
Så pratar vi och jag blir modig. 
Vågar tro för en stund. 
Nu väntar jag på när jag önskar att vi aldrig hade möts... 

Fortsättning följer... från våren och sommarens ljuva känslor som växte och sen kanske försvann...

Camilla Kronholm

Våga

Vad ska jag göra, för att du ska bli berörd?
Vad vill du att jag ska säga, som får dig att le?
Vad ska jag viska, för att du ska älska mig?

Hur ska du våga, när du inte vet hur?
Hur ska du känna, för att veta vad du vill?
Hur ska du kunna nå mig, så att jag kan förstå?
Hur ska du kunna få mig, att våga tro?

Vad ska du säga, när allting redan är sagt?

Jag vill att du ska veta vem du är, när du är hos mig.
Jag vill att vi ska känna, känna känslorna stort.
Jag vill känna att du älska hela mig.
Jag vill älska allt hos dig och lite till.
Jag vill älska fritt, utan gränser eller krav.

Vill du älska mig, så släpp taget och älska mig stort och fritt.

Camilla