Visar inlägg med etikett Ögon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ögon. Visa alla inlägg

fredag 20 mars 2015

Tänker du på mig när du inte ska?

Om jag ser dig i ögonen älskling förlorar jag mig för alltid. 
Jag vet bättre än att se dig i ögonen. 
De får mig att tro att du är min igen.
Att det är vi igen och nu för alltid. 

Tänker du på mig när du inte ska?

Om du bara såg mig i ögonen älskling skulle du minnas allt som vi sa. 
Eller vet du bättre än att se mig i ögonen?
Du skulle falla för mig igen. 
Och du skulle inte ta dig loss igen. 

Tänker du på mig när du inte ska?

Om vi såg varandra i ögonen älskling skulle vi våga tro på oss. 
Vi kanske ändå inte vet bättre än så. 
Jag skulle falla i dina armar igen. 
Du skulle öppna din famn för mig för alltid. 

Tänker du på mig när du inte ska?

Vi har varit här förut älskling och vi kan inte blunda mer. 
Det är en sak jag måste få veta. 
Så öppna dina ögon och se när jag öppnar mina. 

Tänker du på mig när du inte ska?
Camilla Kronholm 

fredag 19 december 2014

Vårt ljus

Du förde mig bakom ljuset.
Med dina vackra ögon.
Som fick mig att falla.
Med ord som gav löften om oss. 
Som gjorde mig lycklig. 
Med dina händer som mjukt rörde mig. 
Som fick mig att slappna av. 
Med din varma famn. 
Som fick mig att känna trygghet. 
Du gav mig nytt ljus som bara är för oss. 

 Camilla Kronholm

måndag 25 augusti 2014

Tvivlet och tro och djupare känslor...

Plötsligt stod han bara vid min sida.
Kom som från ingenstans.
Märkligt eller hur.

Jag blundade från livet en stund.
Alldeles ensam så sårad och trött.
Samlade kraft för att orka min väg.

Ville vänta på natten.
Eller nästa dag eller nästa år.
Så tittade jag upp.

Och möttes av de vackraste ögon jag sett.
Fyllda av hopp och liv.
Och av en längtan till mig.

Jag tänkte titta bort eller blunda igen.
För jag ville inte mer vem orkar igen och igen.
Men han är finaste som värmer mig.

Så jag sträcker försiktigt fram min hand.
Och han ler tryggt och stort mot mig.
Han tar min hand så varsamt och ömt...



-------------------



Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar. 
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Men jag kommer gå förlorad ur det här. 
Det är så jag alltid gör. 
Det är vägen som ordnats för mig. ...
Jag skymtar mörkret lite länge fram. 
Kanske redan nu i min hjärna. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Så ska jag förlora dig snart. 
Och saknaden ska ta vid. 
Sorgen i hjärtat jag känner så väl är på väg.
Tårarna som dränker min hud. 
Ensamheten i mörkret som tär. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Du är inte han men jag är jag. 
Mitt hjärta ska bara få smaka på lyckan. 
Få ana det jag önskar och vill. 
Snudda vid kärleken lite lätt. 
För att aldrig glömma min omöjliga dröm. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs med hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns
. 

Camilla Kronholm

söndag 17 augusti 2014

Oj nu minns jag hur förvirrad jag var redan där i början....

Det är vår men kallt fast det spelar ingen roll.
Jag fryser inte mer jag är varm och ler.
Jag gick där i min egna värld så lycklig och fri.
Tänkte på honom som jag nyss mött.
Han den vackre som får mig att le igen.
I mina tankar utan att se vägen jag gick.
Djupt in i tanken utan att se människorna jag mötte.
Leende tänkte jag på allt fint han redan sagt.
Varm om hjärtat efter vår lunchdejt.
Där jag drunknat i hans ögon.
Vi var så nära att röra vid varandra.
Och vi skrattade och pratade samtidigt.
Jag gick och tänkte på när han tittade mig djupt i ögonen.
Och sa att jag är fin och att han är glad igen.
Log för mig själv över tanken på alla våra sms.
Så gick jag genom stationen och såg dig.
Du stod där med ryggen mot mig.
Tiden stannade jag blev yr och matt.
Jag slogs till marken och hela min kropp kände oss.
En kärlek så stor som passar mig bäst som känns mest.
Mitt hjärta bultade för fullt.
Jag ville springa och slänga mig i din famn.
Men såg att det inte var du.
Han får mig att må bra och att vara glad igen.
Att längta efter mer.
Men du är tryggheten för mig jordbävningen i mitt liv...


Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm

lördag 16 augusti 2014

Tänk att jag kände såhär redan från början... fortsättning från tidigare inlägg...

Tänk att jag kände såhär redan från början...



Jag vill hoppa över orden. 
Jag önskar att jag inte tänkte så mycket. 
Jag drunknar i hans ögon.
Men tänker att det här gå aldrig bra. 
Blir varm när han är nära. 
Men vet att jag går ensam ur det här. 
Och ändå känns känslorna underbara. 
Känslorna som sen ska bytas ut. 
Tänk om jag var en sådan som inte kände så mycket. 
Så pratar vi och jag blir modig. 
Vågar tro för en stund. 
Nu väntar jag på när jag önskar att vi aldrig hade möts... 


Fortsättning följer... från våren och sommarens ljuva känslor som växte och sen kanske försvann...

Camilla Kronholm

lördag 5 april 2014

Märken

Jag vill inte att du ska se alla märken i min själ. 
Jag vill inte att du ska se sorgen i mina ögon. 
Så hur gör vi nu ? 
Blundar du när jag låter maskerna falla ? 
Vågar du se det jag inte vågar visa ? 
Jag ler så du slipper se.
Skrattar för att dölja mina sår.

Camilla Kronholm

lördag 12 oktober 2013

Lattepoesi

Mitt emot varandra
drunknar jag i dina ögon.
Din lugg
som faller snygg lite på sned.
Jag andas knappt
och ler mjukt.
Alla ljud runtomkring
når inte oss.
Når inte in
vi hör ingenting.
Jag släpper taget runt latten
låter handen vila på bordet.
Du lägger din hand
över min...
Camilla