Väntar in midsommar...

Ser så fram emot att fira midsommar med världens goaste släkt på sommarens allra bästa midsommarställe <3
Jag har nog aldrig firat midsommar någon annanstans och vill inte göra det heller.

Camilla

En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva.

Känslan när jag ser min bok i hyllan på biblioteket är obeskrivlig. Lyckorus och gåshud. Bra placering var det med ;-)
Just nu skriver jag på min tredje diktsamling och hoppas att jag får möjlighet att ge ut den och min andra diktsamling. Om En kärlek så stor.... säljer bra ökar nog chanserna. Ska lägga ut lite recensioner här och hoppas att ni vill köpa den. Eller låna den.

Camilla

Vill....

Snart möte.
Jag är tidig och sitter en stund i solen.
Sommarsolen den ljuva.
En fiskmås som skränar.
Hamnstadens ljud.
Andas värmen och ser molnen sväva förbi.
Jag vill....
Jag vet snart inte vad jag vill.
Men jag vill så lite det här....

Camilla

Jag.

Glasspaus i solen när Sara, Joakim och jag handlar avslutningskläder. Sliten av livet och ja vänsterhanden har lagt av och jag tackar fibromyalgin för det. Men kläder och skor är nu fixade och de blir så fina. Eller ja fina är de ju alltid förstås ;-)

Camilla

Godis fyller 9 år idag !!

Det är väl så jag är funtad och därför aldrig ger upp ;-)

Skriver på romanen.

Regntung dag, känns i kroppen, känns i själen. Skriver på romanen som gör så ont att skriva. Lite i taget lite då och då skriver jag på den romanen.

Den tar tid att skriva, den gör ont. Ofta rinner mina tårar, för jag minns det vackra och smärtas av sorgen. Men jag skriver, skriver om det största, det vackraste och det smärtsammaste....

Vem vet vad det blir av den sen. Sen när den är klar.

Men det är sen. Nu är nu och nu skriver jag lite, väldigt sakta, då och då tills den är klar.

Camilla

 

 

 

Saxat ur min twitter igen.... om saknaden....

Snart så snart är det ett år sedan jag bröt med #saknaden första gången. För att vi inte hade något val.

Brytningen slet i mitt hjärta. Men jag hade inget val.

I tre veckor stod jag emot. Jag svarade inte dig. Du ringde och skrev. Du skrev att du fick panikångestattack utan mig.

Jag led. Och jag led av att du led. Så bröt du igenom och vi grät. Då tändes ett hopp i mig. Då trodde jag på oss.

Ett år har snart gått. Flera brytningar och ångest. Vår kärlek kan inte dö. Men du vågar inte.

Så för några veckor sedan bröt jag igen. Lugnt sansat med orden: Du får inte höra av dig till mig mer, men du vet var jag finns när du vågar.

Du undrade om jag gjorde slut ? Nä.... det är du. Jag älskar dig och du är min bästa vän, men du måste välja mig om inte gör faktiskt du slut.

Nu är tystnaden total. Så tyst som jag bett om. Och längre än de tre veckor som var rekord.

Jag står inte ut !! Det här är värre !! Jag saknar dig min älskade, min bäste vän. Vill inte leva i tystnaden.

Men du är kanske borta nu ?

Camilla
@camkron på twitter

Du

Saknaden. Giftet i min kropp. Din tystnad. Min längtan. Din röst.

Camilla

Ensam och vacker.

Sveriges nationaldag.

Länkad kärlek

Med kärlekslänken från min älskade runt min ankel.
Lutar jag mig stillsamt tillbaka.
Blundar och minns vår kärlek.
Blundar och vet att vår kärlek är otrolig och stark.
Blundar och väntar på min älskade.
Han kommer när tiden är vår.

Camilla

Jag är av den sort....

Jag är av den sort
som inte kan sluta så lätt.
Jag är av den sort
som är som jag är.
Jag är av den sort
som inte sluta att älska kan.
Jag är av den sort
som älskar länge och inte ger upp.
Jag är av den sort
där hjärtat mitt är trogen min vän.
Jag är den sort
hoppas ni mig kan acceptera.
Camilla

Tystnaden.

Tystnaden.
Den som kväver.
Som känns i mitt hjärta.
Tystnaden.
Den svåra.
Som känns i hela min hud.
Tystnaden.
Den jag inte vill möta.
Som får mig att inte orka.
Tystnade.
Den värsta tystnaden av dem alla.
Som får mig att falla.
Den är här nu...

 

Camilla