Minne längs vägen

Du vackra grådis kom till mig.
Jag är inte rädd för dig.
Packar mina väskor stilla.
Undertiden jag ett minne kan se.
Det får mig att varmt le.
Höstlöven faller alla nu.
Mitt minne är du.
Vägen jag åker brukar föra mig till dig.
Till oss.
Dit där vi alltid varit vi.
Jag blundar och minns det som inte längre finns...

Camilla

Promenad och tankar

"Han är vacker",

tänkte jag när jag vandrade genom skogen.

Marken i skogen var fuktig.

Disets fukt blötte mina kinder.

Näsan kändes kall.

Långt bort i mina tankar...

Ändå märkte jag hur skuggorna föll.

Lite rädd att halka på det våta löven, saktade jag ner på takten.

Dimman tätnade, luften stod helt still.

Kanske var det bara romantiska minnen från förr...

Camilla