Släpper taget

Jag släpper taget om vissa av mina drömmar. Jag håller på att acceptera att jag har fibromyalgi, den diagnosen var den pusselbiten som fattades. De diagnoser jag hade innan räckte inte, det var något mer. Och detta något mer hette visst fibromyalgi och går inte att bota. Det går att lindra, men inte att bota. Jag som innan diagnosen tänkte att sjukvården skulle hitta felet och fixa det. Jag skulle bli botad, blir frisk och pigg och sen skulle jag förverkliga mina drömmar. Sen när jag blev frisk eller friskare i alla fall och när jag blev pigg, då var det en massa jag skulle göra. Nu blir jag inte frisk, så vissa av mina drömmar kommer jag inte att klara. Andra kan gå och nya kan skapas. Men som sagt, jag släpper taget om mina drömmar. Att släppa taget är en sorts förlust och en förlust medför sorg. Det är normalt och det kan ta tid. Sorg kan man inte hoppa över eller springa ifrån. Sorg tar man sig igenom och det ska jag göra. Sen ska jag hitta nya drömmar.

Camilla

Dubbla känslor

Barnen är på semester med pappan. Så det är med dubbla känslor jag sitter här. Oj, så lugnt och skönt det är, jag får tid till extra vila, tid för mig själv. Tid för bara mig. Jag kan ta dagen som den kommer och göra som jag vill, äta när jag vill, sova när jag vill, ställa skorna precis innanför dörren om jag vill och mycket mer. Hela matbordet är belamrat med block, papper och annat som är fyllda med mina nerklottrade ord... påbörjade alster av olika slag och äntligen kan jag ta fram allt. Kan låta det ligga framme, så att jag närhelst det kreativa faller på bara ge mig hän åt något av det. Jag har tid för vila, kreativitet och bus.

Men det är så tomt utan barnen, så tyst. Jag saknar dem så mycket. Jag saknar att sitta vid matbordet och ha intressanta diskussioner med dem, diskussioner om allt möjligt. Jag saknar deras gosiga kramar, skratt och bus. Jag saknar även Elins korta tonårs truliga svar "Ut", på min fråga vart hon ska. Saras timmslånga telefonsamtal, så att jag inte har tillgång att ringa själv eller bli uppringd av någon. Och Joakims sjuttioåttonde gångens ropande på mig, för att få hjälp med att översätta något på engelska i något dataspel.
Jag vet att det bara är två veckor, men ändå. Sen är det ju så att det var ju inte jag som ville det här. Jag vill ha semester med dem, tillsammans. Alla vi, hela familjen. Jag vill inte att dem ska vara där tillsamman och jag här ensam (jag är inte ensam så, jag har fullt av nära och kära).

Idag (22/7) är det Joakims födelsedag, vi har redan firat honom och det var en bra dag. Men det är idag han fyller år, jag är här och han är på Öland, norra Öland...

Camilla

Rabarbermarmelad

Oj vilken god rabarbermarmelad jag gjorde idag. Jag är riktigt nöjd, delas för att jag trodde/var rädd för att jag inte skulle orka göra sådant längre och dels för att det var första gången jag gjorde rabarbermarmelad. Jag plockade in rabarberna igår, skar dem och blandade dem med socker i natt. Sen skulle de dra över natten, men de fick ligga lite längre då min kropp strejkade nästan hela dagen. Trevligt besök fick jag en stund och sen när de åkt tvingade jag mig att ta tag i rabarberna. Jag är glad att jag gjorde det, för smarrigt blev det :-)

Vackert

Den här vackra sjalen fick jag idag av Teskedsmamman. Tack snälla!! Den är om möjligt ännu vackrare i verkligheten!
Kolla in hennes sida Virkaholic för fler fina saker.

Camilla

P.S Tackar oxå teskedsmamman för den fina layouten av min blogg.

En vanlig dag... med fibromyalgi...

Jamen alltså såhär... huvudvärken håller mig som gisslan.
Magen lever sitt eget liv och därmed styr mitt liv.
Kroppen behöver röra på sig för den är rastlös, men när jag reser mig är jag yr och svag.
Är så himmelens trött och utmattad, men är minst lika trött på att vila.
Vill göra en massa och är full av kreativitet men kroppen vill inget annat än att hämma mig, låsa in mig...

Camilla

Dikt om fibromyalgi! (Författare okänd)

Hej!
Hittar du någon som jag, Mitt namn är Fibromyalgi. Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte. Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna. Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara. Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du n hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag. Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som- "Äh, du har bara en dålig dag!" eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan, en del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst. Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det) den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.
Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom.

Författare okänd

Åtrå...

Låt mig få kyssa din nacke
mina mjuka läppar lätt mot din varma hud.
Jag vill viska tyst i ditt öra
ljuva ord du aldrig vill ska ta slut.
Låt mina fingrar få smeka din kind
ömt och stilla.
Jag vill dra mina fingrar genom ditt hår
ta tag så att dina ögon möter mina.
Låt mig få röra din hud
med en sinnerlig lätthet.
Mina händer längs med din vackra rygg
först så nätt, sen med fasta tag.
Låt mig få omsluta din kropp
min hud så nära din.
Jag vill hålla dina höfter
i ett fast tag.
Låt mina läppar få möta dina
jag vill smaka dig.
Jag vill ha dig!

Camilla

Sophe Zelmani & Uno Svenningson - Men Bara Om Min Älskade

Firade födelsedag i förväg.

Idag har vi (vi = jag, pappan, Elin och Sara) firat Joakims födelsedag i förskott. Han fyller nio den 22 juli, men då är han och tjejerna på semester med pappan, så han blev lite extra firad. Matbeställningen bestod av pizza... enkelt fixat och så prinsesstårta...den köpta från frysdisken ska det vara... enkelt fixat det med :-)
Tror att plutten blev nöjd med sina presenter, trots att det inte var så många. Han fick två spel, ett till X-boxen (att ha hos pappan) och ett till Wiiet (att ha här). Vill gärna ge annat än spel, men spel är just vad han önskar sig, det är det han gillar, det böcker och fotboll. Fotbollssaker har han, böcker önskar han av släkt och vänner och ja, jag gav upp och gav "bara" spel i år. Han är glad och nöjd, så jag är också glad och nöjd. Efter maten och present öppnadet, packade vi x-boxspelet och tårtan och åkte till pappan, för att testa spelet. Joakim gillade spelet och tårtan var god. Wiispelet fick han inte än, men det här knåpade pappan och jag ihop lite snabbt:

"Pappa o Mamma detta nya har beställt
Det var väl av oss väldigt snällt.

Vi vet att den för dig har stort värde
Dock släpps den inte förrän den 24:e

Vi skulle göra vad som helst för dig
Ta ner månen, eller någon annan grej

Vi hoppas att du är glad och nöjd
Att fira dig är för oss en fröjd."

Joakim gissade rätt direkt, fast han vet ju att det spelet han önskade sig mest inte släpps förrän den 24:e, så lite lätt var det.
En härlig em/kväll med dem som jag håller av mest. En stund att spara, en stund att minnas.






Camilla

Jag har fått en ny favorit

Elisabeth Bell har gjort de här.
De är så fina.



Bara älskar hennes bilder.



För att se fler bilder, se min blogglista, har med hennes blogglänkar där.

Camilla

Skruvad tanke.

Om mitt ex och jag flyttar ihop, ja vilken befängd tanke, så kära läsare lägg nu inte ner någon större energi på den här funderingen. Mina tankar har en förmåga att snurra än hit och än dit utan att för den delen vara just mer än en tanke. Men iaf, då skulle vi ha fem Tv-apparater, fem datorer, ett Wii, ett x-box, två Dvd:er samt en video... Whoho och med ens blev jag helt pryltokig :-)
Fem TV och fem datorer på oss.... fem... en var liksom... nice.
Tänk inga fler konflikter om vem som ska få sitta vid datorn/tv:n
Inte för att vi direkt har några olösliga, jättejobbiga konflikter runt det där, men ändå.
En skruvad tanke, men vem har sagt att tankar inte får vara skruvade... ;-)

Camilla

Glitter i asfalten...

Ser du glittret i asfalten?
Glittret i asfalten... jag gillar den formuleringen, orden och betydelsen.
Jag bestämmer mig för att spara den tillsammans med mina andra ord och meningar som jag fastnat för.

Livet är mest vardag, det är på vardagarna som vi mest lever våra liv.
Därför borde vardagen glittra...
Så jag tänkte hitta glitter i asfalten och strö glitter över min blogg lite då och då.

Glitter...

Ett bubblande skratt från någon nära.

Camilla

Borde

Jag borde ta mina stavar och gå, gå en av de där två halvtimmarna jag ska gå i veckan. Jag måste det, min kropp behöver det. Jag har varit dålig på att gå den senaste månaden. Värmen och de lata dagarna har lindrat min kropp så otroligt mycket. Nu är det väderomslag och i och med det sämre väder (det är dock 25 grader, men det räcker visst inte)så min kropp skriker. Värken känns som influensavärk och kraftig mensvärk. Tröttheten kan liknas vid den trötthet man känner dagen efter ett nattvakt med ett magsjukt barn. Armarna är så svaga att de skakar. Min kropp är full av mjölksyra, som om jag tagit i allt jag hade i ett maratonlopp. Men i mitt fall går inte mjölksyran att enkelt vila bort, för mina muskler slappnar inte av. Musklerna skriker efter avslappning, efter vila och smärtlindring. Känslan är riktigt störande, för vädret är fortfarande varmt, jag är ledig och gör inte mycket, men ändå mår jag skit.

Camilla

Hatar

Jag har just dammsugit. Jag hatar det som tar min energi. Som gör mig helt matt och orkeslös. Jag kan ha energi, känna inspiration, ha skrivarglöd och så ser jag att mitt hem "förfaller" pga att jag varit utan just energi en längre tid. Så först behöver jag ta tag i en i alla fall liten del av mitt hem. Det är inte mycket jag gör, jag är definitivt ingen pedant längre, långt ifrån. Som idag, jag dammsög för det var nästan tre veckor sen sist. Samt att jag slängde in en maskin tvätt, lika länge sedan jag tvättade. Två hyfsat enkla saker, två saker som behöver göras ibland. Men så när jag är klar, ja då har jag ingen energi kvar, ingen ork, ingen inspiration kvar... Skrivarglöden försvan med mina ensamma måsten.

Camilla

Språket

Tänk vad vi människor pratar olika, även när vi talar samma språk. Det blir lätt missuppfattningar som leder till irritation eller ilska. Jag kastar ofta ur mig ogenomtänkta saker, speciellt när diskussionen går i ett väldigt högt tempo och när jag vet att personen jag pratar med har lätt för att just missuppfatta mig. När jag vet att ordens betydelser är väldigt viktiga och granskas ut i millimetern, då klantar jag mig och det slutar sällan bra. Jag går i försvar innan jag vet om jag är attackerad. Jag försöker förstå varför jag pratar så knasigt, bara slänger ur mig något eller talar otydligt med vissa. Jag uppfattar inte att jag gör så med alla jag pratar med. Det här kan jag fundera länge runt... men helst av allt vill jag att kommunikationen ska fungera!

Camilla

Drömmar

Drömmer om tiden när jag var hel...

Camilla

Bra dag och födelsedag!

Igår var en bra dag. En riktigt bra dag! Vaknade hyfsat utvilad (tackar igen min bror, ledigheten och värmen), utan någon större värk eller smärta och inte ens magont med illamående. Bra, för det var Saras födelsedag. Lilla skruttan fyllde 12 år... ojoj, vad tiden går. Hon var ju precis putteliten. Jag, Elin och Joakim sjöng och grattade henne vid sängkanten, mina barn är likadana sjusovare som jag, så man behöver inte stiga upp tidigt när man ska gratta dem vid sängen. Hon fick sin present från mormor, en Mp3. Så en glad Sara stutsade upp och tjejerna började genast ladda in låtar.
Iväg till simskolan, bara Joakim och jag, tjejerna ville inte. En timmes vila i solen, jag bara njöt.
Eftermiddagen ägnade jag åt, lunch, dammsugning, städa i köket, fixa lite fint i trädgården, pajbakning, handling, duschning och middagslagning. Barnen var hur duktiga som helst och städade på sina rum och i källaren!! De tre pajerna bakade jag samtidigt som jag förberedde middagen, Sara hade beställt tortillas. Mitt i detta kom illamåendet och yrheten, fan, fast det kanske inte var så konstigt med tanke på att det var 30grader i skuggan och nästan 40 i solen. Så hur varmt det var i köket vid ugnen vill jag bara inte tänka på. Illamåendet är ett av det jobbigaste med fibromyalgin. Men det lugnade sig efter ett tag.
Så helt enligt mina planer hörde barnens pappa av sig lagom när köttfärsen skulle stå och puttra in kryddan. Snabbt iväg och hämta honom vid bussen, vi var tillbaka precis lagom när middagen var klar :-) Barnen hade dukat fram allt så det var bara att sätta sig och hugga i. En trevlig måltid med skratt och prat. Tycker om när vi alla är samlade.
Allt bara fortsatte att flyta enligt mina planer och när vi dukat av och pustat ut lite, kom besöket. Det var pappans och mina vänner, Ellinor och Tomas och deras barn Casper och Lucas av dem fick Sara böcker (hon, precis som resten av oss älskar att läsa)och en musik-cd. Sen fick Sara sin efterlängtade digitalkamera av mig och pappan och därefter dukade jag fram rabarberpaj och rödavinbärspaj och marängsviss. Så husmoderlig, så som jag vill vara, som jag vill att livet ska vara, just då, just igår. Kalas, lyckat kalas!! God fika, trevligt sällskap och glada lekande barn. En bra stund i livet.

Idag har jag mest vilat, på badet och hemma i solstolen i min trädgård med en bra bok. Pigga/bra dagar straffar sig nästan alltid dagen efter, fast jag har tur som kan vila i super värmen.

Camilla