Tvivel och hopp... följer mig...

Det kommer kanske inte alltid vara vi två.
Det slutar kanske inte så.
Men jag går inte sönder när jag är hos honom.

Jag tror kanske inte riktigt på det här.
Vet att livet inte har lyckliga slut.
Men jag fylls av en värme när han håller min hand.

Vi skiljs säkert åt längre fram på vår väg.
Ett vägskäl kommer snabbt.
Men han får mig att skratta mig hel igen.

-------------------------

Vi dansade så vackert du och jag.
Minns du så följsamt och lätt.
Vackrare än vackrast och allt det där som är så rätt.

Han dansar nu, vill dansa med mig.
Jag tvekar hittar inte stegen så lätt.
Väldigt vackert och fint men kanske inte rätt.

Han är lika naiv som du och tror att det ska bli vi.
Att vi skall följas åt att allt ska gå lätt.
Han tänker att det vi har är så rätt.
Jag vet att livet inte är så lätt. 

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm