Tvivlet och tro och djupare känslor...

Plötsligt stod han bara vid min sida.
Kom som från ingenstans.
Märkligt eller hur.

Jag blundade från livet en stund.
Alldeles ensam så sårad och trött.
Samlade kraft för att orka min väg.

Ville vänta på natten.
Eller nästa dag eller nästa år.
Så tittade jag upp.

Och möttes av de vackraste ögon jag sett.
Fyllda av hopp och liv.
Och av en längtan till mig.

Jag tänkte titta bort eller blunda igen.
För jag ville inte mer vem orkar igen och igen.
Men han är finaste som värmer mig.

Så jag sträcker försiktigt fram min hand.
Och han ler tryggt och stort mot mig.
Han tar min hand så varsamt och ömt...


-------------------

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar. 
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Men jag kommer gå förlorad ur det här. 
Det är så jag alltid gör. 
Det är vägen som ordnats för mig. ...
Jag skymtar mörkret lite länge fram. 
Kanske redan nu i min hjärna. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Så ska jag förlora dig snart. 
Och saknaden ska ta vid. 
Sorgen i hjärtat jag känner så väl är på väg.
Tårarna som dränker min hud. 
Ensamheten i mörkret som tär. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Du är inte han men jag är jag. 
Mitt hjärta ska bara få smaka på lyckan. 
Få ana det jag önskar och vill. 
Snudda vid kärleken lite lätt. 
För att aldrig glömma min omöjliga dröm. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs med hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Camilla Kronholm