Funderingar denna Luciadag....

Grått, ösregn och riktigt ruskväder idag, så nog behövs en Lucia som lyser upp.

Efter en natt med fibobråk i kroppen och inte mycket sömn som vanligt började jag dagen tillbakalutad i soffan med en stor mugg Zoegas julkaffe och funderingar. Det är pappans jul att ha barnen i år, så på julafton blir det inga julklappar i det här huset. Men vem vet, tomten kanske tittar förbi mitt hus ändå. Kanske om jag varit riktigt snäll så dimper det ner ett litet paket till mig på julafton. Man får aldrig sluta att tro eller hoppas...

Ösregn hela dagen och jag var tvungen att ta ut sommardäcken som legat i mitt bagage i några veckor. Så typiskt mig ! Tungt speciellt för mina handleder och jag hann bli dyngsur. Bråttom iväg till sjukgymnasten. Det var längesedan jag var där. Jag har försökt träna hemma själv efter det program jag fick på rehabiliteringen. Det är ett lätt program men det ska göras var eller varannan dag och det gör jag inte. Det är bara att inse, jag är inte sådan. Jag tar mig inte i kragen och kör träningen av mig själv i mitt vardagsrummet. Så tillbaka till sjukgymnasten och mitt träningsprogram där, får ta bort lite tyngder bara, för det var ett alldeles för tufft program enligt rehaben. Tränade bra, skönt !

Regn och rusk. Ut och köpa gran. På Lucia köper vi gran och klär den, en tradition i detta hus. Ända sedan -97 har vi gjort så. Vi har alltid åkt iväg över julen. -97 flyttade vi från Stockholm hit till lilla byn i Halland. Vartannat år åkte vi till pappans släkt i Stockholm och vartannat år till min i Malmö. Så för att hinna njuta av granen tar vi in den till Lucia.
Nu är det bara barnen som åker så.

En regnblöt gran fick stå och droppa av sig på altanen. Nu är den klädd, vår gran. En lång och ojämn gran som nådde upp till taket. Jag har ingen gran med stil eller så utan en gran full av minnen. Julpynt som barnen gjort, pynt som jag gjort som liten, pynt från när jag var liten som jag tog när min far gick bort. Julpynt från min farmor och min älskade mormor som jag fick när det gick bort. Säkert hänger där något som min bror gjort också. Lite har jag köpt, inte mycket.

Nu lyser den upp mitt vardagsrum med värme och minnen.

Camilla