Då ber jag inte mer...

Så var det dags igen för den nattliga fajten.
En kamp jag aldrig kan vinna.
Jag vill nu bara lägga mig ner och försvinna.
Sluta andas och ge upp det är mitt enda hopp.
Jag i nattens tystnad vrålar av smärtor som inga gränser har.
Jag gråter bönar och ber vafan jag orkar inte mer.
När mörkrets makter dödar och ler.
Då ber jag inte mer...

Camilla