Signering och novellskrivning

Signerar alla dessa böcker som är beställda 😃 och ska skickas ut till nya läsare. Det är lika stort och häftigt varje gång. 

Och detta är ju en bra självförtroendeboost nu när jag ska skriva klart novellen 😍

Camilla Kronholm

Insikt

"Hon hade tänkt så ofta att det var hon som skulle lära sig av tiden med dem här männen. Hon skulle lära sig av kärleken. Och nog hade hon lärt mycket och känt både enorm kärlek och otrolig smärta. Men när den verkliga insikten kom insåg hon att det var männen som skulle lära sig av henne."

Camilla Kronholm 

Orkar inte

Det är på nätterna jag inte klarar det. 
Jag klarar inte att ha så ont. 
Jag orkar inte leva med denna fasansfulla smärta. 
Jag står inte ut. 
Jag får panik av smärtan. 
Kan inte andas. 
Jag vill inte mer.
Jag vill verkligen inte mer...

Camilla Kronholm

Galenskap

Smärtan pinar mig till galenskap.
Fasansfulla smärtattacker gör mig yr.
Värken äter sig ända in i märgen.
Jag vill fly.
Jag vill slippa.
Om så bara för en stund.
Var är min lindring ?
Min enda lindring som finns.

Camilla

En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva.

Min första bok, eller rättare sagt min första utgivna bok, tänkte jag inte att jag skulle ge ut, det var inte därför jag skrev. Har flera andra jag tänkt att jag ska våga skicka in till bokförlag så småningom. Men den här var mina yttersta

känslor som jag "bara" skrev under ett års tid. Den är inte korrekturläst eller bearbetad. Den är som den är skriven, den är mitt liv. Jag kan fortfarande inte läsa den från pärm till pärm (kan läsa dikterna var för sig) för det känns för mycket i mig som redan känner otroligt mycket. En kärlek så stor.... min kärlek så stor, inspirerade mig att skriva den och fick mig att våga skicka in den, vilket sen öppnade magiska möjligheter för mig.

Katalogtexten/baksidetexten:

”Människa… varken mer eller mindre.
Eller jo… faktiskt mindre, oftast mindre”

Fibromyalgin påverkar hela livet.
Livet som är rött och mitt arbetarblod kan aldrig tunnas ut. Solidariteten brinner i mitt hjärta lika starkt som kärleken.

”Kom, älskade kom.
Kliv in i min kaotiska värld fylld av kärlek.
Här finns allt du önskar dig.
Allt du drömt om.”

I nattens dunkel, i smärtan föds allt.

 

 

 

Camilla

När du vaknar har jag gått

Här är den... min andra bok !!

Baksidetexten:

”Jag går sönder om och om igen.

Ändå överlever jag alltid och så börjar det om igen....”

Varje dag lever jag med monstret Fibromyalgi. Ett monster som plågar mig och stör mitt liv. En icke önskvärd inneboende i min kropp, som vägrar att flytta och nu kräver besittningsrätt. Den stör mina tankar och mitt sinne. En kamp varje dag en kamp jag vägrar att ge upp liksom kampen för kärleken.

En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva.

Den kärleken man bara möter en gång i livet, som inte borde slarvas bort….

”Min vintersång till dig.

Sprött som en ängels andedräkt andas jag utan dig.

Spåren jag lämnar i snön är spåren åt dig.

Ta den tid du behöver.

Jag går bara en bit före dig.

Tids nog kommer du till mig.”

Jag älskar, jag skriver, jag andas.

Går att beställa hos Bokus

Camilla



Release !!

Releasedatum den 10:e Juni för, När du vaknar har jag gått !!

Här kan ni få ta del av baksidetexten:

”Jag går sönder om och om igen.
Ändå överlever jag alltid och så börjar det om igen....”

Varje dag lever jag med monstret Fibromyalgi. Ett monster som plågar mig och stör mitt liv. En icke önskvärd inneboende i min kropp, som vägrar att flytta och nu kräver besittningsrätt. Den stör mina tanka...r och mitt sinne. En kamp varje dag en kamp jag vägrar att ge upp liksom kampen för kärleken. En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva. Den kärleken man bara möter en gång i livet, som inte borde slarvas bort….

”Min vintersång till dig.
Sprött som en ängels andedräkt andas jag utan dig.
Spåren jag lämnar i snön är spåren åt dig.
Ta den tid du behöver.
Jag går bara en bit före dig.
Tids nog kommer du till mig.”

Jag älskar, jag skriver, jag andas.

Camilla

 

Objuden gäst !!

Kommer hem och jag har gjort rätt idag, så rätt. Gått en promenad, men inte tagit i för mycket. Lapat vårsol utan att frysa. Njutit på café. Och det efter att i två dagar bara vilat ut. Men ändå börja min objudna gäst i kroppen att bråka. Bråk och stök i min kropp. Fibromyalgin sliter och drar, alla tröjor känns som att de skadar mig, som att de bränner mig och skär i min hud. Byter tröjor men ingen funkar. Får panik !! Det gör så ont !! Alla gör ont !! Frustrerat byter jag tröjor och så tillslut hittar jag en stor, uttvättad och ful tröja. Den funkar, den gör bara lite ont. Jag blir knäpp...
Blir extra arg och ledsen när jag gjort rätt men fibromyalgin bara bråkar ändå. Ville göra något kul ikväll. Vet visserligen inte vad, men fibromyalgin vill såklart hindra mig. På en av alla rehabiliteringar jag gått sa de att jag måste bli vän med min objudna inneboende... Visst om hen slutar att bråka så himla mycket !!

Camilla

Hjälp !!

Står inte ut !! Jag står inte ut !!
Jag vill ur min kropp.
Bort från mig själv.
Låt mig få slippa snälla jag ber.
Mitt sinne svärtas när smärtan tar över.
Det bränner, värker, sliter och drar.
Hugger, sticker och krampar.
Yr av smärtan viker jag mig.
Känner paniken.
Gråter och gnyr.
Saknar min tröst.
Jag står inte ut !!

Camilla

Jag önskar att jag aldrig fötts.

Olidliga smärta lämna mig ifred.
Stick försvinn jag orkar inte mer.
Sluta plåga mig jag ber.
Pisksnärtor helt rått.
Värken går inte bort.
Fasans smärta jagar mig till döds.
Värken sliter och jag önskar att jag aldrig fötts.

Camilla

Mindre...

Människa... varken mer eller mindre.

Eller jo... faktiskt mindre, oftast mindre.

När värken sliter sönder min kropp, sliter och drar tills jag förlorar mitt förstånd.

När jag i min ångest och smärta inte har någon att ha ögonkontakt med.

När jag ligger på golvet och vrider mig av smärta.

Behärskar mig till ensam tystnad.

När jag skriker det tysta skriket i min kropp som gått sönder.

Då är jag mindre människa...

Camilla

Fibromyalgin har stulit mitt liv...

Värken sköljer över min kropp.

Vem är jag?

Vem har jag blivit?

Paniken växer i mitt bröst.

Vad har jag att ge?

Vad kan jag erbjuda?

Jag kommer att gå förlorad ur det här.

Vem skulle orka med mig?

Vem skulle kunna stå ut med mitt mörker?

Fallet kommer att bli hårt...

Camilla

Smärta

Det gör ont och jag gråter.
Smärtan är svart.
Jag ingen ljusning ser.
Jag famlar.
Haltande och vacklande tar jag mig fram.
Glädjelöst och stilla mitt hjärta är.
Det har svartnat framför mina ögon.
Inget kan jag se.
Jag tar mig för bröstet, där pilar av is trängt in.
Hjärtat fryser och krossas till småsplitter.
Över smärtan har jag ingen makt.
Vill skrika.
Ett halvkvävt rop, sen är luften slut.
Tårar som rinner längs min kropp.
Ensam med smärtan.
Jag faller tungt.
Skadad och bränd lägger jag mig ner.
Jag blundar och vaknar inte mer.
Det gör ont och jag gråter.
Det är slut.

Camilla