Visar inlägg med etikett Fibromyalgi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fibromyalgi. Visa alla inlägg

onsdag 29 juli 2015

Signering och novellskrivning

Signerar alla dessa böcker som är beställda 😃 och ska skickas ut till nya läsare. Det är lika stort och häftigt varje gång. 
Och detta är ju en bra självförtroendeboost nu när jag ska skriva klart novellen 😍
Camilla Kronholm

söndag 15 mars 2015

Fibromyalgi

Min värkiga dag idag... soffan, kattmys, kaffe, skidor, lite planering, finastes hoodie som är varm och go som fetvadd och så lite choklad. Allt så mysbra 😊 utom värken 😢 och tröttheten 😴 då 😡


Camilla Kronholm 

lördag 27 september 2014

Orkar inte

Det är på nätterna jag inte klarar det. 
Jag klarar inte att ha så ont. 
Jag orkar inte leva med denna fasansfulla smärta. 
Jag står inte ut. 
Jag får panik av smärtan. 
Kan inte andas. 
Jag vill inte mer.
Jag vill verkligen inte mer...


Camilla Kronholm

onsdag 2 oktober 2013

Galenskap

Smärtan pinar mig till galenskap.
Fasansfulla smärtattacker gör mig yr.
Värken äter sig ända in i märgen.
Jag vill fly.
Jag vill slippa.
Om så bara för en stund.
Var är min lindring ?
Min enda lindring som finns.


Camilla

söndag 30 juni 2013

Kamp mot Fibromyalgin

Yes och där tog jag och kroppen min upp kampen mot fibromyalgin (igen) och med glädje kunde köra ett lättare danspass, älskar ju att dansa. Nu struntar jag i den senaste sjukgymnastens träningsprogram, det funkar inte för mig. Jag ska i alla fall bli lite bättre, jag hatar kravlandet på botten !!

Camilla

En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva.

Min första bok, eller rättare sagt min första utgivna bok, tänkte jag inte att jag skulle ge ut, det var inte därför jag skrev. Har flera andra jag tänkt att jag ska våga skicka in till bokförlag så småningom. Men den här var mina yttersta
känslor som jag "bara" skrev under ett års tid. Den är inte korrekturläst eller bearbetad. Den är som den är skriven, den är mitt liv. Jag kan fortfarande inte läsa den från pärm till pärm (kan läsa dikterna var för sig) för det känns för mycket i mig som redan känner otroligt mycket. En kärlek så stor.... min kärlek så stor, inspirerade mig att skriva den och fick mig att våga skicka in den, vilket sen öppnade magiska möjligheter för mig.

Katalogtexten/baksidetexten:

”Människa… varken mer eller mindre.
Eller jo… faktiskt mindre, oftast mindre”

Fibromyalgin påverkar hela livet.
Livet som är rött och mitt arbetarblod kan aldrig tunnas ut. Solidariteten brinner i mitt hjärta lika starkt som kärleken.

”Kom, älskade kom.
Kliv in i min kaotiska värld fylld av kärlek.
Här finns allt du önskar dig.
Allt du drömt om.”

I nattens dunkel, i smärtan föds allt.
 
 
 
Camilla

måndag 3 juni 2013

När du vaknar har jag gått

Här är den... min andra bok !!


Baksidetexten:



”Jag går sönder om och om igen.
Ändå överlever jag alltid och så börjar det om igen....”

Varje dag lever jag med monstret Fibromyalgi. Ett monster som plågar mig och stör mitt liv. En icke önskvärd inneboende i min kropp, som vägrar att flytta och nu kräver besittningsrätt. Den stör mina tankar och mitt sinne. En kamp varje dag en kamp jag vägrar att ge upp liksom kampen för kärleken.
En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva.
Den kärleken man bara möter en gång i livet, som inte borde slarvas bort….

”Min vintersång till dig.
Sprött som en ängels andedräkt andas jag utan dig.
Spåren jag lämnar i snön är spåren åt dig.
Ta den tid du behöver.
Jag går bara en bit före dig.
Tids nog kommer du till mig.”

Jag älskar, jag skriver, jag andas.


Går att beställa hos Bokus

Camilla


tisdag 28 maj 2013

Release !!

Releasedatum den 10:e Juni för, När du vaknar har jag gått !!

Här kan ni få ta del av baksidetexten:

”Jag går sönder om och om igen.
Ändå överlever jag alltid och så börjar det om igen....”

Varje dag lever jag med monstret Fibromyalgi. Ett monster som plågar mig och stör mitt liv. En icke önskvärd inneboende i min kropp, som vägrar att flytta och nu kräver besittningsrätt. Den stör mina tanka...r och mitt sinne. En kamp varje dag en kamp jag vägrar att ge upp liksom kampen för kärleken. En kärlek så stor att den inte längre går att beskriva. Den kärleken man bara möter en gång i livet, som inte borde slarvas bort….

”Min vintersång till dig.
Sprött som en ängels andedräkt andas jag utan dig.
Spåren jag lämnar i snön är spåren åt dig.
Ta den tid du behöver.
Jag går bara en bit före dig.
Tids nog kommer du till mig.”

Jag älskar, jag skriver, jag andas.

Camilla

 

söndag 31 mars 2013

Objuden gäst !!

Kommer hem och jag har gjort rätt idag, så rätt. Gått en promenad, men inte tagit i för mycket. Lapat vårsol utan att frysa. Njutit på café. Och det efter att i två dagar bara vilat ut. Men ändå börja min objudna gäst i kroppen att bråka. Bråk och stök i min kropp. Fibromyalgin sliter och drar, alla tröjor känns som att de skadar mig, som att de bränner mig och skär i min hud. Byter tröjor men ingen funkar. Får panik !! Det gör så ont !! Alla gör ont !! Frustrerat byter jag tröjor och så tillslut hittar jag en stor, uttvättad och ful tröja. Den funkar, den gör bara lite ont. Jag blir knäpp...
Blir extra arg och ledsen när jag gjort rätt men fibromyalgin bara bråkar ändå. Ville göra något kul ikväll. Vet visserligen inte vad, men fibromyalgin vill såklart hindra mig. På en av alla rehabiliteringar jag gått sa de att jag måste bli vän med min objudna inneboende... Visst om hen slutar att bråka så himla mycket !!

Camilla

onsdag 9 maj 2012

Hjälp !!

Står inte ut !! Jag står inte ut !!
Jag vill ur min kropp.
Bort från mig själv.
Låt mig få slippa snälla jag ber.
Mitt sinne svärtas när smärtan tar över.
Det bränner, värker, sliter och drar.
Hugger, sticker och krampar.
Yr av smärtan viker jag mig.
Känner paniken.
Gråter och gnyr.
Saknar min tröst.
Jag står inte ut !!

Camilla

söndag 25 december 2011

Jag önskar att jag aldrig fötts.

Olidliga smärta lämna mig ifred.
Stick försvinn jag orkar inte mer.
Sluta plåga mig jag ber.
Pisksnärtor helt rått.
Värken går inte bort.
Fasans smärta jagar mig till döds.
Värken sliter och jag önskar att jag aldrig fötts.


Camilla

tisdag 20 december 2011

Dålig dag för mig... för många...

En riktigt dålig dag idag. Men det var väntat då jag var dålig igår och pressade mig (helt klart värt det). Så idag har jag i princip bara legat med smärtor. Har inte gjort något... eller jo lite, jag har lagat middag, vi behövde äta och så har jag tvättat och hängt tvätten. En maskin, det behövdes om jag ska hinna tvätta allt innan barnen åker för att fira jul. Men mer blev det inte idag, smärtan och yrseln när jag hängde tvätten går inte ens att beskriva. Och nu har jag ont och kan såklart inte sova. Känner att det kanske är en förskylning som kommer smygande, svårt att veta innan den brutit ut. Kan lika gärna vara fibromyalgin som leker förkylning, sänder fel signaler och sänder förkylnings känslor. Nåja det kommer bättre dagar, än denna dåliga dag.


Dålig dag och jag tänker på SAAB. Är inte insatt i alla turer så, eller ens väldigt insatt, men vet vad jag tycker och har en väldigt nära som jag vet kan mycket och som jag lyssnar på i detta fall. Tycker att det är så tråkigt med SAAB. Tänker på de anställda, på alla de som förlorar sitt jobb och på deras familjer. Tänker på Trollhättan och regionen runt som redan har hög arbetslöshet. Tänker på Svensk industri, så himla tråkigt för Svensk industri. Sorgligt för så många människor och allt detta sker med en regering som varit passiv under hela tiden. Men varför skulle denna egoistiska,iskalla, totalt inkompetenta regering bry sig ? Varför skulle de vilja göra något ? De bryr sig ju inte om människor. De slår sönder vår välfärd och trygghet för sin egen vinnings skull och skiter fullständigt i andra. Bryr sig bara om vinst, egen vinst. Denna regering bryr sig inte om något annat än själva och sina närmsta.


Idag var en dålig dag !! Så himla tråkigt med SAAB !!


Camilla

söndag 11 december 2011

Funderingar i natten när värken tagit över igen...

Jag älskar att vara en aktiv mamma, var det innan. Men klarar det sällan nu, sjukdomen i kombination med att vara ensamstående hindrar mig. Så även ekonomin många gånger. Men idag var en bra dag, jag och mina barn gjorde en hel del tillsammans, vi hade kul och vi mådde bra. Det är värt all den smärta min kropp känner nu. Värt sömnlösheten och paniken. Värt oron över ekonomin, får jag ihop det nu när dagen kostade en slant ? Jag har så ont nu, är så totalt utmattad. Men hjärtat är varmt och lyckligt efter denna dag med mina älskade barn...

Camilla

Då ber jag inte mer...

Så var det dags igen för den nattliga fajten.
En kamp jag aldrig kan vinna.
Jag vill nu bara lägga mig ner och försvinna.
Sluta andas och ge upp det är mitt enda hopp.
Jag i nattens tystnad vrålar av smärtor som inga gränser har.
Jag gråter bönar och ber vafan jag orkar inte mer.
När mörkrets makter dödar och ler.
Då ber jag inte mer...


Camilla

tisdag 6 juli 2010

Har mått för dåligt för att skriva, men det går ju inte över, så nu skriver jag ändå..

Funderar på om jag ska fasta...
Inte för att gå ner i vikt, absolut inte. För att rensa ut kroppen, rensa den från all skit som samlats, lagrats under många år. Rena kroppen och sen kanske slippa fibromyalgin, eller ok jag ska vara realistisk, slippa lite värk och annat bråk i kroppen.
Får man dricka kaffe när man fastar?
Om inte så går det ju inte, jag kan inte vara utan mitt kaffe, så är det bara.
Hm... får kolla upp det där.

Eller jag kanske ska satsa på att äta tillskott.
Vitaminer, mineraler, antioxidanter, aminosyror och allt vad det nu är. Läste i senaste Fibromyalgitidningen att serum-järn skulle vara bra, vände på sidan och läste där att kreatin skulle vara bra. Har läst på andra ställen om andra bra tillskott. Lika bra att trycka i sig av alla sorter.
Fast jag lever på sjukersättning, vilket innebär låg ersättning.
Hm.. har inte råd att köpa allt det där.

Kom på ETT botemedel... Jag vill leva inte bara överleva!!
(jag ställer upp som försöksperson på allt vad som kan tänkas behövas testas)

Camilla

tisdag 6 oktober 2009

Jag vill så himla mycket

Jag drömmer och vill, men det blir inte av.
Jag vill skriva färdigt mina böcker.
Drömmer om ett författarliv.
Jag vill kunna virka och sticka.
Drömmer om sjalar, vantar och annat fint.
Jag vill uttrycka mina åsikter.
Drömmer om att vara journalist och om att vara politiker.
Jag vill ändra och fixa med layouten i min blogg.
Drömmer om att ha bloggen årstidsinspirerad.
Jag vill skriva mer och bättre i min blogg.
Drömmer om ord som beskriver vackert och dansande.
Jag vill måla igen.
Drömmer om sprakande färger och former.
Jag vet hur jag skulle vilja bo och leva.
Drömmer om...
Jag vill...
Det bubblar i min kropp, sjuder och glöder, kreativitet som finns där inne och som vill ut.
Jag ska bara bli lite piggare och har lite mindre ont... ja och få bort min koncentrationsstörning och minnesförlusterna. Hmmm... fumligheten i händerna måste också bort förstås... Lite tid behövs också och flyt och...

Camilla född kreativ.

torsdag 10 september 2009

Bättre!...?...

Jag trodde att det skulle bli bättre, när jag blev bättre, men det känns inte så.

Jag har haft svininfluensan (jag var hos läkaren idag och hon sa att det var influensasymptom, så jag kommer att skriva att jag har influensan, men det kan lika gärna vara en seg och kraftig förkylning) i över en vecka nu. De första dagarna kände jag av min fibromyalgi också och sorgen efter min mormor var (är) tung, så jag drog täcket över huvudet, ville inte vara med.
Men sen, trots att jag var sjuk, riktigt segt förkyld med alla möjliga olika symptom, utom ont i öronen, så kändes det bra. Alltså det är svårt att förklara och jag förstod det inte förrän idag. Idag är nämligen första dagen som jag känner mig bättre från influensan och det var idag jag kände det igen.
Idag kom det tillbaka... de jävla förbannade fibromyalgisymptomen slog till med hård kraft och det var då jag kom på det, att jag inte känt av fibromyalgin de här sjuka dagarna! Det var därför det inte var så jobbigt, eller jo jobbigt, men ändå inte så eller ja..., att ha influensan, med halsont, huvudvärk, hosta, feber, helt igenkorkad mm. Jag vet att jag lite halvt omedvetet tänkte/kände mig lite tillfreds trots att jag var så dålig. En skum känsla, men som jag inte tänkte direkt mer på.

Men som sagt idag när jag frisknat till lite, så har jag ändå mer ont i kroppen och är utmattad på det där vansinniga sättet. Värk som sliter i kroppen och en huggande värk i vänster axel, som strålar ut i armen. Den där malande, svidande huvudvärken. Mjölksyran som är så skit jobbig och som kommer kraftigt trots att jag inte anstränger mig det minsta.
Jag har hellre influensa hela tiden än fibromyalgi. Ja, så är det!

Jag har nu funderat en stund på vad det var som hände i min kropp under influensan, som påverkade mig så att fibromyalgisymptomen försvann.
Det finns ju inget botemedel mot fibromyalgi... tänk om jag hittat botemedlet! :-)
Fibromyalgi botas med en spruta svininfluensa!!
Hehe...

Camilla

torsdag 30 juli 2009

Släpper taget

Jag släpper taget om vissa av mina drömmar. Jag håller på att acceptera att jag har fibromyalgi, den diagnosen var den pusselbiten som fattades. De diagnoser jag hade innan räckte inte, det var något mer. Och detta något mer hette visst fibromyalgi och går inte att bota. Det går att lindra, men inte att bota. Jag som innan diagnosen tänkte att sjukvården skulle hitta felet och fixa det. Jag skulle bli botad, blir frisk och pigg och sen skulle jag förverkliga mina drömmar. Sen när jag blev frisk eller friskare i alla fall och när jag blev pigg, då var det en massa jag skulle göra. Nu blir jag inte frisk, så vissa av mina drömmar kommer jag inte att klara. Andra kan gå och nya kan skapas. Men som sagt, jag släpper taget om mina drömmar. Att släppa taget är en sorts förlust och en förlust medför sorg. Det är normalt och det kan ta tid. Sorg kan man inte hoppa över eller springa ifrån. Sorg tar man sig igenom och det ska jag göra. Sen ska jag hitta nya drömmar.

Camilla

måndag 20 juli 2009

En vanlig dag... med fibromyalgi...

Jamen alltså såhär... huvudvärken håller mig som gisslan.
Magen lever sitt eget liv och därmed styr mitt liv.
Kroppen behöver röra på sig för den är rastlös, men när jag reser mig är jag yr och svag.
Är så himmelens trött och utmattad, men är minst lika trött på att vila.
Vill göra en massa och är full av kreativitet men kroppen vill inget annat än att hämma mig, låsa in mig...

Camilla

söndag 19 juli 2009

Dikt om fibromyalgi! (Författare okänd)

Hej!
Hittar du någon som jag, Mitt namn är Fibromyalgi. Jag är en Osynlig Kronisk sjukdom och jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt. Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul. Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte. Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna. Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara. Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du n hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig, och MEST AV ALLT, aldrig bli tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkaren om hur utmattandet livet är varje dag. Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker som- "Äh, du har bara en dålig dag!" eller "Ja jag kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra att du faktiskt sa 20 DAGAR sedan, en del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst. Avslutningsvis, ( jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det) den enda plats du kan få någon support eller förståelse från, angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYLAGI.
Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom.

Författare okänd