Mina 💜💜💜

Det absolut bästa i mitt liv!!

Camilla Kronholm 

Min dotters student!

I förrgår tog min Sara studenten och här kommer mitt tal till Sara 💜 (jag vet, det var evigheter sedan jag bloggade....)

Min älskade Sara jag är så otroligt stolt över dig! 

Vi Sara, vi... jag, Eliin och Joakim är så otroligt stolta över dig! 

Min fantastiska Sara jag är så glad för att du klarade gymnasiet, att du tagit studenten! 

För som du kämpat för att klara det. Du har kämpat mot tidiga morgnar, då du varit så trött att vi andra väldigt morgontrötta kallat dig för "döden", för du ser ut som honom. 

Du har kämpat mot din ångest, din panikångest och depression som har motarbetat dig enormt mycket. Du har också kämpat mot minnet av det hemska traumat som satte så djupa spår i dig och du har kämpat mot förluster och motgångar. Men trots att du varit nära så gav du aldrig upp. 

Vi var så smärtsamt nära att förlora dig och jag är så tacksam för att vi inte gjorde det, jag tackar varje dag för att vi inte gjorde det. Och jag är så tacksam för att du fortsatte och fortsätter att kämpa. Du är så stark och modig som inte ger upp och jag beundrar dig otroligt mycket för det. 

Du är en sådan fantastisk kämpe Sara, du är så otroligt stark med en enorm järnvilja och i teaterns värld har du fått vara i ditt rätta element. Och du har bara blomstrat med alla, och jag menar verkligen alla, dina färgstarka sidor. 

Sara du är en sådan fantastisk, klok, stark och vacker dotter, fylld av energi, glädje och härliga framtidsplaner. 

Du är en underbar människa som blir urförbannad över orättvisor i världen, som gråter av empati med dina medmänniskor, både dem nära och dem långt bort. Och du snubblar fram genom livet. 

Min teaterapa med så mycket drama i dig, både på scen och utanför. Du har en otrolig teatertalang, nu är jag inte en sådan som bryr mig om betyg men jag måste ändå få säga att i teaterämnena har du ju toppbetyg. Din teaterlärare tycker att du ska söka vidare till teaterskolor och hon tror att du helt klart kommer in på teaterhögskolan och en annan viktig teaterperson gav dig så bra feedback på senaste föreställningen. 

Och jag har ju sett dig flera gånger Sara och du är helt magisk på scenen och jag tror att om du bara ville skulle du ta dig hela vägen till Hollywood. För du kan allt du vill, du har ju en järnvilja. 

Men älskade teaterapan min, du vill inte och du går alltid din egna väg och det respekterar jag dig så för. 

Gå alltid din egna väg Sara, följ ditt hjärta. Du kommer att gå långt vad du än gör. Och du vill ju bli författare och jobba på café och du kommer att bli så bra på båda. 

Sara jag är så stolt över dig och jag älskar dig mer än du kan förstå!!

SKÅL!!

Camilla Kronholm 

Finaste

Jag älskade honom så mycket att jag trodde att vi skulle dö på samma dag. 

Att vi alltid skulle leva i varandras hjärtan. 

Sida vid sida.

I alla andetag. 

Jag älskade honom så mycket att jag glömde mörkrets existens. 

Att vi alltid skulle varandra i ljuset. 

Sida vid sida. 

I alla andetag. 

Jag älskade honom så mycket att jag jag lurades av lyckan. 

Att vi alltid skulle vara vi. 

Sida vid sida. 

I alla andetag. 

Jag älskade honom. 

All tid.

Camilla Kronholm

Signering och novellskrivning

Signerar alla dessa böcker som är beställda 😃 och ska skickas ut till nya läsare. Det är lika stort och häftigt varje gång. 

Och detta är ju en bra självförtroendeboost nu när jag ska skriva klart novellen 😍

Camilla Kronholm

Befrielsen

"- Jag kan inte lova dig något, sa han för att skydda henne.

- Jag har aldrig bett dig att lova mig något.

- Men om jag inte kan ge dig mer?

- Jag älskar inte dig för att du ska älska mig. För att du ska ge mig.

Jag älskar dig för att jag älskar dig!

Och där låg befrielsen."

Camilla Kronholm

Visdom i förvirring

"Hon hade gjort honom förvirrad, hon ville det och gjorde det. Men varför då och till vilken nytta? Allt han hade lärt av henne glömde han bort i förvirringen. Han förstod inget och gick tillbaka till sitt gamla jag för det var tryggast. Hon hade förvirrat honom bara för att hon kände sig sårad. Men varför... för att hon inte fick det hon ville ha? Så lätt det var att glömma det viktiga, även för henne som borde tänkt mer på djupet..."

//Camilla Kronholm

Vägen

"Ska jag följa vägen eller bara korsa den... Han borde bett om mer tid så hon hade hunnit tänka ut svaret."

Camilla Kronholm

Insikt

"Hon hade tänkt så ofta att det var hon som skulle lära sig av tiden med dem här männen. Hon skulle lära sig av kärleken. Och nog hade hon lärt mycket och känt både enorm kärlek och otrolig smärta. Men när den verkliga insikten kom insåg hon att det var männen som skulle lära sig av henne."

Camilla Kronholm 

Äkta

"Så tänkte hon att det var bra sorgligt men ändå vackert på något sätt. Och att det var det som var meningen, meningen med hennes liv. Hon log för hon visste att hon aldrig mer skulle förlora sig själv, kanske gå vilse men aldrig mer förlora."

Camilla Kronholm 

Hans svaghet...

Så du gömde dig.

Du gömde dig för mig.

Där var ditt skal.

Det som blev som en mur.

Mellan oss.

Camilla Kronholm 

Plötsligt...

Plötsligt stod dom bara där, båda två nästan samtidigt och knackade på hennes dörr med resväskorna i händerna. Det som hon så länga hade drömt om, först med den ene och sedan med den andra. Nu stod dom äntligen där, dom som hon hade älskat så. Och så plötsligt ställdes hon inför valet att välja en av dom men hur skulle hon kunna välja hon älskade dom båda två. Hon ställdes inför det som båda de två ställts inför innan när dom älskade två samtidigt. Dom kunde inte välja då lika lite som hon kunde välja nu....

Camilla Kronholm

Som jag aldrig älskar förut...

Jag går isär

brister 

nu.

Mitt hjärta slits

mitt 

itu.

Mina tårar rinner

utan

slut.

Jag kommer sakna

honom

sjukt. 

//Camilla Kronholm

Jag bara vet...

Litet pet på näsan som fortsätter med att våra händer möts. 

Våra händer möts och fortsätter med att dom sluter om varandra. 

Vi håller varandras händer och jag drömmer om att vi aldrig ska släppa. 

Som nyförälskade släpper vi fnissande händerna.

Vi ler kärleksfullt och ser varandra i ögonen. 

Och jag vet jag bara vet...

Camilla Kronholm

Känslor...

Om vi förlorar varandra i livet. 
Om vi skiljs åt i ett vägskäl. 
Så minns att jag står bredvid dig. 
Genom tiden kan du känna mig. 
Jag finns i minnena inom dig. 
Du kommer minnas smaken av mig. 
I ditt skratt skrattar jag.
Och mina ögon ska alltid lysa för dig. 
Så minns att jag alltid står bredvid dig. 

--------------------------

Jag undrar när du ska bli han och när han ska bli du. 
Jag undrar om det inte är nu...

------------------------

Vad är det som bekymrar mig med denna vind. 
Denna ljuva sommarvind som vi väntat på.
Som ömt smeker min kind.

Vad är det som bekymrar mig med denna sommar. 
Som börjat så vackert en sommar bara kan. 
Som värmer min kalla kropp.

Vad är det som bekymrar mig med denna stund.
Denna underbara stund av lycka och lugn. 
Som jag väntat så länge på.

----------------------------------

Låt mig få rädda dig. 
Jag vet hur man gör. 
Jag vet hur man överlever här. 

Låt mig få vara fantastisk med dig. 
Du behöver det. 
Jag är det. 

Låt mig få hålla din hand. 
Vi har tiden framför oss. 
Vi har samma väg. 

Låt mig få hålla om dig för alltid. 
Du behöver mig. 
Jag behöver dig. 

Låt mig få älska dig resten av mitt liv. 
Vi gör ju redan det ändå. 
Du vet det och jag vet det. 

Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

Tvivlet och tro och djupare känslor...

Plötsligt stod han bara vid min sida.
Kom som från ingenstans.
Märkligt eller hur.

Jag blundade från livet en stund.
Alldeles ensam så sårad och trött.
Samlade kraft för att orka min väg.

Ville vänta på natten.
Eller nästa dag eller nästa år.
Så tittade jag upp.

Och möttes av de vackraste ögon jag sett.
Fyllda av hopp och liv.
Och av en längtan till mig.

Jag tänkte titta bort eller blunda igen.
För jag ville inte mer vem orkar igen och igen.
Men han är finaste som värmer mig.

Så jag sträcker försiktigt fram min hand.
Och han ler tryggt och stort mot mig.
Han tar min hand så varsamt och ömt...


-------------------

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar. 
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Men jag kommer gå förlorad ur det här. 
Det är så jag alltid gör. 
Det är vägen som ordnats för mig. ...
Jag skymtar mörkret lite länge fram. 
Kanske redan nu i min hjärna. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Så ska jag förlora dig snart. 
Och saknaden ska ta vid. 
Sorgen i hjärtat jag känner så väl är på väg.
Tårarna som dränker min hud. 
Ensamheten i mörkret som tär. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Du är inte han men jag är jag. 
Mitt hjärta ska bara få smaka på lyckan. 
Få ana det jag önskar och vill. 
Snudda vid kärleken lite lätt. 
För att aldrig glömma min omöjliga dröm. 

Du tar dig in i mitt hjärta. 
Flyttat in i mina tankar. 
Finns längs med hela min hud. 
Så nära mina läppar.
I mitt bröst sprider du din värme.
Mina fingertoppar vet redan hur du känns. 

Camilla Kronholm

Tvivel och hopp... följer mig...

Det kommer kanske inte alltid vara vi två.
Det slutar kanske inte så.
Men jag går inte sönder när jag är hos honom.

Jag tror kanske inte riktigt på det här.
Vet att livet inte har lyckliga slut.
Men jag fylls av en värme när han håller min hand.

Vi skiljs säkert åt längre fram på vår väg.
Ett vägskäl kommer snabbt.
Men han får mig att skratta mig hel igen.

-------------------------

Vi dansade så vackert du och jag.
Minns du så följsamt och lätt.
Vackrare än vackrast och allt det där som är så rätt.

Han dansar nu, vill dansa med mig.
Jag tvekar hittar inte stegen så lätt.
Väldigt vackert och fint men kanske inte rätt.

Han är lika naiv som du och tror att det ska bli vi.
Att vi skall följas åt att allt ska gå lätt.
Han tänker att det vi har är så rätt.
Jag vet att livet inte är så lätt. 

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm

Oj nu minns jag hur förvirrad jag var redan där i början....

Det är vår men kallt fast det spelar ingen roll.

Jag fryser inte mer jag är varm och ler.
Jag gick där i min egna värld så lycklig och fri.
Tänkte på honom som jag nyss mött.
Han den vackre som får mig att le igen.
I mina tankar utan att se vägen jag gick.
Djupt in i tanken utan att se människorna jag mötte.
Leende tänkte jag på allt fint han redan sagt.
Varm om hjärtat efter vår lunchdejt.
Där jag drunknat i hans ögon.
Vi var så nära att röra vid varandra.
Och vi skrattade och pratade samtidigt.
Jag gick och tänkte på när han tittade mig djupt i ögonen.
Och sa att jag är fin och att han är glad igen.
Log för mig själv över tanken på alla våra sms.
Så gick jag genom stationen och såg dig.
Du stod där med ryggen mot mig.
Tiden stannade jag blev yr och matt.
Jag slogs till marken och hela min kropp kände oss.
En kärlek så stor som passar mig bäst som känns mest.
Mitt hjärta bultade för fullt.
Jag ville springa och slänga mig i din famn.
Men såg att det inte var du.
Han får mig att må bra och att vara glad igen.
Att längta efter mer.
Men du är tryggheten för mig jordbävningen i mitt liv...

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm

Virrevarr i känslorna... något nytt som kanske inte ändå blir... och det gamla som kommer tillbaka...

Jag har träffat en som jag kallar för finaste, han är finast hur det än blir, hur det än går. Jag har redan skrivit om honom här, en dikt om både En kärlek så stor... och finaste och så texten om när jag var på kyrkogården. Vi har umgåtts under våren och en del av sommaren, innan han åkte bort på långsemester. Sakta växte ett vi fram... sen hände något så vi får se. Han är inte En kärlek så stor... ingen blir det, men han är finast och ja vi får se...  Just nu är allt förvirrat och många olika känslor känns och även gamla har kommit upp. Under några dagar nu ska jag lägga ut mina dikter jag skrivit under den här tiden (även några om fibromyalgin har jag skrivit, men jag har ju varit så dålig på att blogga). Sen lär jag försvinna in i VALET, då jag är valledare och kandidat på regionslistan. Så om jag syns här sen blir det nog mest om valet ;-)

Får jag hålla din hand
utan att du släpper min. 
Vill du det
blir jag alldeles hel igen. 

Får jag gå så nära
så nära att jag känner dig. 
Jag vet att jag vill
verkligen vill.

Får jag röra vid dig
röra vid ditt hjärta. 
Vi vill så gärna
men vågar vi. 

Får jag drunkna i dina ögon
i hela ditt liv. 
Ödet vill ge oss chansen
men vill livet. 

Får jag luta mot ditt liv...

Camilla Kronholm

En kaffe på tu man hand

En kaffe på tu man hand.
Bara du och jag igen och våra minnen.
Jag ville röra vid din hand.
Men spelar det någon roll ?
Du lämnade mig ensam den där dagen då för länge sedan.
Just nu finns ingenting, finns bara vi igen.
Vi pratar om tiden om timmar vi slösat bort.
Du hämtar mer kaffe och glömmer mjölken såklart.
Jag ler och du skrattar men vi låter mjölken vara.
Tiden är dyrbar och alldeles för kort.

Jag glömmer bort att andas.
Och glider in där nutidens ljus är svagt.
Långsamt gled vi in i ljuset av det som var du och jag.
Så vann vi våra dagar tillbaks.
Minns du dagarna som var ?

Jag tror att jag förstår allt nu.
Stäng din dörr vi har så mycket att reda ut.
Under några timmar i vårens milda bris.
Över några koppar kaffe utan mjölk.
Vi är äldre nu och kanske ser allt annorlunda ut.
Men först berättar du om allt som hänt.
Jag lyssnar, nickar och ler.
Om jobbet och barnen om åren som gått.
Du brygger din egna öl och den är godast såklart.
Så tar du min hand, utan att tänka dig för.

Jag glömmer bort att andas.
Och glider in där nutidens ljus är svagt.
Långsamt gled vi in i ljuset av det som var du och jag.
Så vann vi våra dagar tillbaks.
Minns du dagarna som var ?

Så går tiden alldeles för fort.
Skymningen faller vacker och öm.
Påminner om tider som en gång var.
Som var lyckligaste, varmaste, vackraste.
Jag lämnade dig ensam den där gången när du inte förstod.
Nu berättar jag i full fart om mina böcker.
Om mina barn, hur det gått för dem.
Om min längtan som växer och krymper på samma gång.
Vi skrattar gråter och minns.
Min hand i din, vår värme.

Jag glömmer bort att andas.
Och glider in där nutidens ljus är svagt.
Långsamt gled vi in i ljuset av det som var du och jag.
Så vann vi våra dagar tillbaks.
Minns du dagarna som var ?

Tiden går mot sitt bestämda slut.
Kaffet har kallnat för länge sedan.
Tystnaden en stund.
Natten omsveper oss med sitt mörker.
Trots lämnade i ensamhet, bar vi våra hjärtan fyllda av varandra.
Det vet vi nu och har alltid vetat såklart.
Jag tackar för kaffet utan mjölk.
Du drar mig intill dig för en sista kram.
Jag låter dig hålla om mig.
Kanske är den vår första...

Jag glömmer bort att andas.
Och glider in där nutidens ljus är svagt.
Långsamt gled vi in i ljuset av det som var du och jag.
Så vann vi våra dagar tillbaks.
Minns du dagarna som var ?

Ser du dagarna som kommer ?

Camilla Kronholm

Tokiga familjen

Nu var det länge sedan jag skrev (igen).

Familjebild får bli dagens inlägg. 

Tre av fyra tokar ;-)