Oj nu minns jag hur förvirrad jag var redan där i början....

Det är vår men kallt fast det spelar ingen roll.

Jag fryser inte mer jag är varm och ler.
Jag gick där i min egna värld så lycklig och fri.
Tänkte på honom som jag nyss mött.
Han den vackre som får mig att le igen.
I mina tankar utan att se vägen jag gick.
Djupt in i tanken utan att se människorna jag mötte.
Leende tänkte jag på allt fint han redan sagt.
Varm om hjärtat efter vår lunchdejt.
Där jag drunknat i hans ögon.
Vi var så nära att röra vid varandra.
Och vi skrattade och pratade samtidigt.
Jag gick och tänkte på när han tittade mig djupt i ögonen.
Och sa att jag är fin och att han är glad igen.
Log för mig själv över tanken på alla våra sms.
Så gick jag genom stationen och såg dig.
Du stod där med ryggen mot mig.
Tiden stannade jag blev yr och matt.
Jag slogs till marken och hela min kropp kände oss.
En kärlek så stor som passar mig bäst som känns mest.
Mitt hjärta bultade för fullt.
Jag ville springa och slänga mig i din famn.
Men såg att det inte var du.
Han får mig att må bra och att vara glad igen.
Att längta efter mer.
Men du är tryggheten för mig jordbävningen i mitt liv...

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm

När våra blickar möts

När våra blickar möts tänker jag inte längre på dig.
Och när han pratar med mig glömmer jag din röst.
Han är så totalt olik dig.
Ni slåss i mitt hjärta nu.
Både han och du.
Jag tror att du passar mig bättre.
Men vad spelar det för roll.
Han är vacker som en grekisk gud.
Bland det vackraste jag sett.
Han gör mig knäsvag och matt.
Ni skrattar båda åt mina skämt.
Fast jag inte är så kul.

Jag hör hans skratt och då glömmer jag ditt.
När han står nära minns jag inte längre din närhet.
Och jag vill att han ska stå kvar.
Vi hittar anledningar att mötas.
Jag bryr mig om vad jag tar på mig igen.
Mitt fåniga leende är tillbaka.
Och jag dansar fram när jag går.
Ja du passar mig bättre.
Men du försvann.
Han fanns inte i mina tankar.
Så olik mig så skilda världar och så vacker.
Ödet är märkligt vem vet vem som är rätt.

Camilla Kronholm