Unicef

För varje bok ni köper (100kr/st plus porto) av mig skänker jag detta (se bild) "paket" med vätskeersättning!! 

Gäller fram till jul 🌟

Rädsla som tar över... sen djupnar vi igen...

Jag lovade mig själv att inte såras mer. 
Att mitt hjärta aldrig ska krossas igen. 
Jag lovade det då och jag påminner mig nu. 
Det var så nära igen jag glömde för en stund. 
För känslan när förälskelsen tar vid är skön. 
Så lurande med sin ljuva mjukhet.
Förälskelsen är lömsk och grym på att verka öm. 
Jag föll än en gång och kände det ljuva i mitt hjärta. 
Ville så gärna tro än en gång. 
Ville tro att det även är för mig.
Men jag borde veta bättre än så.
Jag borde ha lärt mig jag den hårda vägen gått. 
Jag gör inte om det igen jag gör bara inte det. 
Så nu måste känslor kvävas och begravas igen.
Jag måste få igen dörren som öppnats. 
Han får inte komma längre in nu. 
Han måste ut ur mig ur mitt hjärta. 
Jag lovade mig själv att jag inte gör om det. 
Aldrig någonsin igen aldrig mer. 
Jag litar inte på någon igen...

-------------------------------------

Navet i oss är du är jag 
är vi
Det finns ett vi
Vi två 
vi
Du och jag
tillsammans
När jag ler ler du
Jag ler varje gång jag ser dig

----------------------------------------------

Nu har du börjat andas med mig.
Våra andetag blandas till ett.
Du andas mig hela mig.
Och jag lever igen.

Våra hjärtan slår samma slag.
Som om dem vore ett.
Du hittar in i mitt hjärta.
Och jag lever igen.

Min hud blir varm av din hud.
När du rör vid mig finns bara vi.
Som om det alltid varit vi.
Och jag lever igen.

I din famn föds min trygghet.
Vi två blir ett.
Du vill vara med mig hela mig.
Vad underbart att leva igen. 

Våren och sommarens känslor i min poesi lägger jag upp nu, då jag varit dålig på att blogga... (läs föregående inlägg)...

Camilla Kronholm

Oj nu minns jag hur förvirrad jag var redan där i början....

Det är vår men kallt fast det spelar ingen roll.

Jag fryser inte mer jag är varm och ler.
Jag gick där i min egna värld så lycklig och fri.
Tänkte på honom som jag nyss mött.
Han den vackre som får mig att le igen.
I mina tankar utan att se vägen jag gick.
Djupt in i tanken utan att se människorna jag mötte.
Leende tänkte jag på allt fint han redan sagt.
Varm om hjärtat efter vår lunchdejt.
Där jag drunknat i hans ögon.
Vi var så nära att röra vid varandra.
Och vi skrattade och pratade samtidigt.
Jag gick och tänkte på när han tittade mig djupt i ögonen.
Och sa att jag är fin och att han är glad igen.
Log för mig själv över tanken på alla våra sms.
Så gick jag genom stationen och såg dig.
Du stod där med ryggen mot mig.
Tiden stannade jag blev yr och matt.
Jag slogs till marken och hela min kropp kände oss.
En kärlek så stor som passar mig bäst som känns mest.
Mitt hjärta bultade för fullt.
Jag ville springa och slänga mig i din famn.
Men såg att det inte var du.
Han får mig att må bra och att vara glad igen.
Att längta efter mer.
Men du är tryggheten för mig jordbävningen i mitt liv...

Detta är en följetong som började i våras och som jag nu sammanfattar då jag varit dålig på att blogga, dikterna är skrivna under våren och sommaren (läs föregående inlägg).... 

Camilla Kronholm

Vill bara dela med mig !!

Vill bara dela med mig, särskilt till dem som med bestämdhet hävdar att allt tiggeri är ligor som tjänar pengar och till dem som vill förbjuda tiggeri (jag vill förövrigt förbjuda fattigdom). Och till dem som skäller, svär och spottar mm på tiggarna, läs och öppna era hjärtan.... snälla...

Varje dag går jag förbi en äldre dam från Rumänien som sitter och tigger, hon får när jag råkar ha några kronor med mig men det är tyvärr sällan, oftare får hon min frukt och varje gång ler jag och säger hej. Hon är så tacksam och hon tackar aldrig nej till mat, jag har aldrig varit med om att någon tackat nej till mat (vissa säger att tiggarna bara vill ha pengar). Många gånger har jag nu gått förbi henne, så vi pratar lite mer varje gång, jag på svenska och hon på rumänska. Cyklar jag förbi henne hojtar jag hej och vinkar och ni anar inte hur hon skiner upp. Hon klappar alltid min kind när hon tackar mig och det gör mig så glad. Igår kom hon gående och hon vågade inte riktigt titta som om jag kanske inte brydde mig när hon inte satt och tiggde, jag sa hej och vi kramades, så pratade vi en stund och jag förstod att hon hade ont i huvudet av värmen och trafiken (hon sitter vid centralstationen). Idag satt hon och jag såg att hon hade huvudvärk, när hon såg mig ville hon resa sig, men jag hann sätta mig hos henne. Så pratade vi om allt möjligt, tror jag, och hon sa att hon på söndag ska be för mig (tänk att man kan förstå varandra trots att man pratar helt olika språk). Jag tog fram min plånbok och ville ge henne de två ynka kronorna jag hade, men hon ville inte ha dem. Jag fick inte ge henne dem, jag fick knappt ge henne mina clementiner men hon var så hungrig. Pengarna la jag dit sen när hon inte såg det. Hon var så tacksam för mitt sällskap. Tänk vad lätt det är att ge, tänk så lite som krävs, nä dom kan inte överleva på att vi pratar med dem och nä alla behöver inte sitta med dem. Men har ni inget att ge eller vill ni inte så ge dem i alla fall ert leende och kanske ett hej. Se dem och säg tyvärr om ni inte vill eller kan ge, men snälla se dem. Och framförallt sluta skälla mm på dem. Ingen människa lämnar sitt land och sätter sig i ett helt främmande land mitt på en gata för att luras, för att det skulle vara så himla värdigt eller kul. Dessa människor är på botten och lider stort. Visst finns det säkert någon som luras (varför man nu skulle sjunka så lågt för den lilla summa de får) det finns folk som luras överallt, så är det ju, men mest så är det medmänniskor som är extremt fattiga.
Camilla Kronholm
https://www.facebook.com/camilla.kronholm.3

När våra blickar möts

När våra blickar möts tänker jag inte längre på dig.
Och när han pratar med mig glömmer jag din röst.
Han är så totalt olik dig.
Ni slåss i mitt hjärta nu.
Både han och du.
Jag tror att du passar mig bättre.
Men vad spelar det för roll.
Han är vacker som en grekisk gud.
Bland det vackraste jag sett.
Han gör mig knäsvag och matt.
Ni skrattar båda åt mina skämt.
Fast jag inte är så kul.

Jag hör hans skratt och då glömmer jag ditt.
När han står nära minns jag inte längre din närhet.
Och jag vill att han ska stå kvar.
Vi hittar anledningar att mötas.
Jag bryr mig om vad jag tar på mig igen.
Mitt fåniga leende är tillbaka.
Och jag dansar fram när jag går.
Ja du passar mig bättre.
Men du försvann.
Han fanns inte i mina tankar.
Så olik mig så skilda världar och så vacker.
Ödet är märkligt vem vet vem som är rätt.

Camilla Kronholm 

Sprickan

Sprickan i asfalten skär djup i mitt hjärta.
Jag vet att det var du.
Du gick längs gatorna.
Du gick rakt igenom mig.
Med knuten näve gick du.
Där i din hand är jag.
Under ditt mörker sprider jag ut mig.

Camilla Kronholm